Min arbetskamrat meddelade under förra
produktionsmötet att hon nu jobbar enligt lapptäckstekniken. Namnet har hon
hittat på själv och det betyder att hon jobbar där det behövs, då det behövs.
Hon har så mycket övertidstimmar att hon tar igen dem då det är möjligt. Det
här arbetssättet passar hennes och också våra andras arbete just nu.
Ordet lapptäckstekniken som hon uppfunnit för
den här bemärkelsen blev så tydlig för mej. Jag insåg att hela mitt livs alla
områden råder under benämningen lapptäckstekniken. Speciellt då jag nu mår
dåligt känns det som stora tunga lapptäcken. Tidigare har jag använt ordet Tetris
till liknande förklaringar. Lapptäckstekniken kanske beskriver mitt liv bättre
eftersom jag går och bär på allt gammalt. Min bitterhet bottnar sej i det, det
är eländigt hur jag känner mej invirad i flera olika lapptäcken. Teris skulle
egentligen vara bättre, då raden är full och avklarad försvinner den, poff! Om
jag nu skriver ner alla mina bitar i lapptäcken jag går och bär på så kanske
jag sedan kan bli av med dem och sedan förflytta mej till Tetrislivet igen! Här
kommer det jag just nu kommer att tänka på:
Mina hem
Jag har flyttat och bott på 15 olika ställen i
4 olika städer under mitt liv. Då jag flyttade bort hemifrån packade min mamma
med mej alla mina gamla leksaker (6 kartonger). En del sålde jag på loppis, men
det viktigaste sparade jag. Dessa lådor har varit med om 10 flyttar. Nu, över
20 år senare kommer de till användning då min egen ettåring kan börja leka med
en del av dem.
Mina jobb
Jag har jobbat på så många ställen att jag
inte klarar av att räkna upp alla. En del av jobben finns med på pappren som
med några års mellanrum kommer gällande den inbesparade pensionen. Snuttjobb,
keikkor och frivilligjobb samlar inte pension. Jag har också varit företagare.
Min cv är två sidor lång och då har jag gallrat så mycket som det går utan att
det blir konstiga glapp mellan jobben och utbildningarna. Arbetsuppgifter jag
haft är bla: brevfyllare, lärare, grafiker, barnvakt, illustartör, coach,
försäljare, dekoratör, rekvisitör, stämpelsättare, telefonväxel,
teatervärdinna, ad-assistent…
Just nu gör jag 3 olika jobb, varav ett är ett
heldagsjobb.
Mina utbildningar
Utbildningar och kurser på olika områden har
jag flera av. Den utbildningen jag drömde om som ung kom jag aldrig in på. Jag
sökte 6 ggr (i 6 år) till Konstindustriella högskolans grafiska linje. Två
gånger blev jag nästan antagen, men var ändå väldigt långt ifrån. Då kom jag in
på alla tre stadier av ansökningen + en personlig intervju. Två gånger var jag
på 25:e plats då 11 stycken antogs, sökande fanns det över 600 st. Jag sökte
också till en liknande linje som fanns i Lahden muotoiluinstituutti och en
artenom utbildning som fanns i Rovaniemi. Till båda kom jag vidare, men inte
in.
Fritt skapande linje på en folkhögskola,
Artesan inom den grafiska branchen, dekoratör (avbröt halvvägs), Mainonnan
perustutkionto, Ideasta elannoksi, taiteilijan urakiri, en massa datorkurser
(webbdesign, webbsidor, Photoshop, InDesign….),
Hobbyverksamhetsledarutbildning, företagarutbildning, NLP Practitioner,
Samtalscoach, Valon Intuitiivinen näkijä (Medium utbildning), Healing,
meditation…
Mina samboförhållanden
Jag lever nu med min tredje sambo. Det känns jobbigt.
Parförhållandet skulle vara så mycket enklare om man blivit vuxen tillsammans. Börjat
sällskapa som relativt ung och byggt upp ett gemensamt hem tillsammans. Att
bryta upp, dela egendom, få nya svärföräldrar, svägerskor, vänner ….. är tungt.
Allt det gamla blir och spökar och det är svårt att komma in i nya rutiner och
sammanhang. Dessutom lever en massa förutfattade meningar från tidigare
förhållanden kvar. Flera sambon och pojkvänner är också jobbigt för mina
vänner, de hänger inte med i svängarna. Några blandar ännu med namnen och
kallar min nuvarande sambo med fel namn. Vi har nu snart varit 8 år tillsammans.
Nyår, vappen, 1:a maj och midsommar har blivit allt annat än festliga högtider.
Vi har inga gemensamma traditioner eller
vänner att fira dem med. Min sambo jobbar ofta under helger så de senaste åren
har jag ofta ”firat” ensam hemma. Helt ensam är jag ju inte, vi har en hund och
så vår 1,5 åriga dotter såklart. Och jo, på nyåret hade jag och dottern en
möjlighet att hänga med en kompis familj till deras grannar. Behövde iaf avboka
eftersom vår hund är rädd för nyårsraketerna så det gick inte att lämna honom
ensam hemma och han kunde inte följa med.
Mina vänner
Jag har många härliga vänner som jag mött
under livets olika skeden. Eftersom jag blev mamma så sent, bor i en ny stad
och pga av de ovan nämnda grejerna är jag väldigt mycket i otakt med mina
barndomsvänner och skolkompisar. Trots det är det bland dem jag känner mej som
tryggast. De känner mej, mina föräldrar, stugan…. Utan att jag behöver förklara
om såna grejer. Och jag känner ju dem tillbaka på samma sätt. Det är skönt att
ha sådana vänner. På olika arbetsplatser, kurser, utbildningar och andra
ställen har nya vänner kommit med i mitt liv. Nu senast har jag hittat en fin
grupp mammor här i min nya hemstad. Idag var vi med 3 av dem och äta lunch
tillsammans med våra jämnåriga barn. Trots att jag har en massa fina vänner
känner jag mej ensam. Det beror eventuellt inte alls på dem utan helt och
hållet på mej själv.
Min familj
Jag är enda barnet och mina föräldrar är
skilda. Min pappa är omgift och har flyttat ut i skärgården 400 km ifrån oss.
Han har träffat sitt enda barnbarn 4 ggr. Min mamma lever kvar i mitt
barndomshem tillsammans med en alkoholiserad man. Det är tråkigt och ensamt att
inte ha syskon. Och nu får jag dåligt samvete över att min egen dotter högst
antagligen också kommer att förbli syskonlös. Till min familj nu hör min sambo,
dotter och hund.
Och nu säger det POFF! Och all bitterhet jag
skrev om nyss försvann tillsammans med de sista hela raderna i mitt Tetrisliv! Kvar
blir styrka, mognad och acceptans att njuta av i nuet och framtiden <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar