tag:blogger.com,1999:blog-67836256335791200122024-03-13T23:29:13.861-07:00Gul solAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.comBlogger32125tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-64363575806701601832017-04-16T00:41:00.001-07:002017-04-16T00:41:23.322-07:00Unelmakarttakirja<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-4EvB37Y8rYU/WPMfmoAIwTI/AAAAAAAAAVI/o72yG2vXh4I47wcfrZNTQmPivy23MKPkQCLcB/s1600/fullsizeoutput_1d5a.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-4EvB37Y8rYU/WPMfmoAIwTI/AAAAAAAAAVI/o72yG2vXh4I47wcfrZNTQmPivy23MKPkQCLcB/s320/fullsizeoutput_1d5a.jpeg" width="232" /></a></div>
<br />
Denhär boken hittade jag i bokaffären. Köpte den och nu har jag börjat göra nya sorters skattkartor. Kanske jag delar med mej något snart <3 Jag tror jag börjar hitta tillbaka till mina drömmar trots att jag lever mitt i en mardröm. Det låter kanske dramatiskt men tyvär är det så just nu. Hur som helst så finns det massor plats någonstans inne i mej för stora planer, drömmar och funderingar. Det gäller ju bara att hitta dit och känna pirret som där finns. I väntan på det <3<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-20266062510340034892017-04-12T12:47:00.000-07:002017-04-12T12:50:03.660-07:00Ensam och bitter enligt lapptäckstekniken<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-kacPmTzLpUs/WO6DBO9EBbI/AAAAAAAAAUs/xSPxoX1oeFQEvWOTL5FRN0TD9sTUKMt2wCLcB/s1600/IMG_6851.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-kacPmTzLpUs/WO6DBO9EBbI/AAAAAAAAAUs/xSPxoX1oeFQEvWOTL5FRN0TD9sTUKMt2wCLcB/s320/IMG_6851.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:SV;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:10.0pt;
mso-ansi-font-size:10.0pt;
mso-bidi-font-size:10.0pt;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:70.85pt 2.0cm 70.85pt 2.0cm;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
--></style><span lang="SV"></span><span lang="SV"> </span><span lang="SV"></span><span lang="SV">Min arbetskamrat meddelade under förra
produktionsmötet att hon nu jobbar enligt lapptäckstekniken. Namnet har hon
hittat på själv och det betyder att hon jobbar där det behövs, då det behövs.
Hon har så mycket övertidstimmar att hon tar igen dem då det är möjligt. Det
här arbetssättet passar hennes och också våra andras arbete just nu.</span>
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Ordet lapptäckstekniken som hon uppfunnit för
den här bemärkelsen blev så tydlig för mej. Jag insåg att hela mitt livs alla
områden råder under benämningen lapptäckstekniken. Speciellt då jag nu mår
dåligt känns det som stora tunga lapptäcken. Tidigare har jag använt ordet Tetris
till liknande förklaringar. Lapptäckstekniken kanske beskriver mitt liv bättre
eftersom jag går och bär på allt gammalt. Min bitterhet bottnar sej i det, det
är eländigt hur jag känner mej invirad i flera olika lapptäcken. Teris skulle
egentligen vara bättre, då raden är full och avklarad försvinner den, poff! Om
jag nu skriver ner alla mina bitar i lapptäcken jag går och bär på så kanske
jag sedan kan bli av med dem och sedan förflytta mej till Tetrislivet igen! Här
kommer det jag just nu kommer att tänka på:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Mina hem</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag har flyttat och bott på 15 olika ställen i
4 olika städer under mitt liv. Då jag flyttade bort hemifrån packade min mamma
med mej alla mina gamla leksaker (6 kartonger). En del sålde jag på loppis, men
det viktigaste sparade jag. Dessa lådor har varit med om 10 flyttar. Nu, över
20 år senare kommer de till användning då min egen ettåring kan börja leka med
en del av dem.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Mina jobb</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag har jobbat på så många ställen att jag
inte klarar av att räkna upp alla. En del av jobben finns med på pappren som
med några års mellanrum kommer gällande den inbesparade pensionen. Snuttjobb,
keikkor och frivilligjobb samlar inte pension. Jag har också varit företagare.
Min cv är två sidor lång och då har jag gallrat så mycket som det går utan att
det blir konstiga glapp mellan jobben och utbildningarna. Arbetsuppgifter jag
haft är bla: brevfyllare, lärare, grafiker, barnvakt, illustartör, coach,
försäljare, dekoratör, rekvisitör, stämpelsättare, telefonväxel,
teatervärdinna, ad-assistent… </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Just nu gör jag 3 olika jobb, varav ett är ett
heldagsjobb.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Mina utbildningar</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Utbildningar och kurser på olika områden har
jag flera av. Den utbildningen jag drömde om som ung kom jag aldrig in på. Jag
sökte 6 ggr (i 6 år) till Konstindustriella högskolans grafiska linje. Två
gånger blev jag nästan antagen, men var ändå väldigt långt ifrån. Då kom jag in
på alla tre stadier av ansökningen + en personlig intervju. Två gånger var jag
på 25:e plats då 11 stycken antogs, sökande fanns det över 600 st. Jag sökte
också till en liknande linje som fanns i Lahden muotoiluinstituutti och en
artenom utbildning som fanns i Rovaniemi. Till båda kom jag vidare, men inte
in.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Fritt skapande linje på en folkhögskola,
Artesan inom den grafiska branchen, dekoratör (avbröt halvvägs), Mainonnan
perustutkionto, Ideasta elannoksi, taiteilijan urakiri, en massa datorkurser
(webbdesign, webbsidor, Photoshop, InDesign….),
Hobbyverksamhetsledarutbildning, företagarutbildning, NLP Practitioner,
Samtalscoach, Valon Intuitiivinen näkijä (Medium utbildning), Healing,
meditation…</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Mina samboförhållanden</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag lever nu med min tredje sambo. Det känns jobbigt.
Parförhållandet skulle vara så mycket enklare om man blivit vuxen tillsammans. Börjat
sällskapa som relativt ung och byggt upp ett gemensamt hem tillsammans. Att
bryta upp, dela egendom, få nya svärföräldrar, svägerskor, vänner ….. är tungt.
Allt det gamla blir och spökar och det är svårt att komma in i nya rutiner och
sammanhang. Dessutom lever en massa förutfattade meningar från tidigare
förhållanden kvar. Flera sambon och pojkvänner är också jobbigt för mina
vänner, de hänger inte med i svängarna. Några blandar ännu med namnen och
kallar min nuvarande sambo med fel namn. Vi har nu snart varit 8 år tillsammans.
Nyår, vappen, 1:a maj och midsommar har blivit allt annat än festliga högtider.
Vi har inga gemensamma<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>traditioner eller
vänner att fira dem med. Min sambo jobbar ofta under helger så de senaste åren
har jag ofta ”firat” ensam hemma. Helt ensam är jag ju inte, vi har en hund och
så vår 1,5 åriga dotter såklart. Och jo, på nyåret hade jag och dottern en
möjlighet att hänga med en kompis familj till deras grannar. Behövde iaf avboka
eftersom vår hund är rädd för nyårsraketerna så det gick inte att lämna honom
ensam hemma och han kunde inte följa med. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Mina vänner</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag har många härliga vänner som jag mött
under livets olika skeden. Eftersom jag blev mamma så sent, bor i en ny stad
och pga av de ovan nämnda grejerna är jag väldigt mycket i otakt med mina
barndomsvänner och skolkompisar. Trots det är det bland dem jag känner mej som
tryggast. De känner mej, mina föräldrar, stugan…. Utan att jag behöver förklara
om såna grejer. Och jag känner ju dem tillbaka på samma sätt. Det är skönt att
ha sådana vänner. På olika arbetsplatser, kurser, utbildningar och andra
ställen har nya vänner kommit med i mitt liv. Nu senast har jag hittat en fin
grupp mammor här i min nya hemstad. Idag var vi med 3 av dem och äta lunch
tillsammans med våra jämnåriga barn. Trots att jag har en massa fina vänner
känner jag mej ensam. Det beror eventuellt inte alls på dem utan helt och
hållet på mej själv.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Min familj</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag är enda barnet och mina föräldrar är
skilda. Min pappa är omgift och har flyttat ut i skärgården 400 km ifrån oss.
Han har träffat sitt enda barnbarn 4 ggr. Min mamma lever kvar i mitt
barndomshem tillsammans med en alkoholiserad man. Det är tråkigt och ensamt att
inte ha syskon. Och nu får jag dåligt samvete över att min egen dotter högst
antagligen också kommer att förbli syskonlös. Till min familj nu hör min sambo,
dotter och hund.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Och nu säger det POFF! Och all bitterhet jag
skrev om nyss försvann tillsammans med de sista hela raderna i mitt Tetrisliv! Kvar
blir styrka, mognad och acceptans att njuta av i nuet och framtiden <3</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-26678067158754634792017-04-11T11:50:00.002-07:002017-04-11T12:49:44.432-07:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-xVbqaQvehGM/WO0km2yw0nI/AAAAAAAAAUY/hnpqdYhNEPU4Zemi4k4QWpKSenM_A03qQCLcB/s1600/IMG_6911.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-xVbqaQvehGM/WO0km2yw0nI/AAAAAAAAAUY/hnpqdYhNEPU4Zemi4k4QWpKSenM_A03qQCLcB/s320/IMG_6911.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">känner mej "ensam ensam" trots att jag är "ensam tvåsamt"...</td></tr>
</tbody></table>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-2102846574793294522017-02-17T12:27:00.000-08:002017-02-17T12:27:04.008-08:00depression...Nu har det varit en lång paus här på bloggen, jag är ledsen för det! Mitt liv har tagit en helomvändning, en störtdykning i något som jag inte har en aning om hur jag skall tackla? Hur behandla det, gå vidare eller....?<br />
<br />
Nån skattkarta klarar jag inte av att laga, vågar inte drömma just nu. Eller orkar helt enkelt inte bli mer besviken. Mitt besvikenhetsmått är rågat och svämmar över. Det värsta är att jag blivit så bitter. Hatar det! Bitterhet äter all energi och det känns nästan farligt.<br />
<br />
Allt detta händer inom mej, på ytan kämpar jag vidare. Jag har börjat jobba på mitt dagsjobb igen efter vårdledigheten, det känns bra. Vår "bebis" 1,4 åring har börjat på familjedagvård. Hon älskar det. Och jag har för första gången efter att hon föddes fått några egna stunder här hemma före jag promenerar iväg efter henne. Att få vara helt ensam här hemma känns som något jätteviktigt. Min sambo har inte uppfyllt det önskemålet mer än en gång. Och då endast för några timmar. Det jag tänkte att jag skulle göra här hemma då de är borta är att måla barnrummet och gå egenom och orda bort sakerna där finns och göra det till hennes rum. På kvällarna är jag för trött för att göra det och under dagssömnen på veckosluten lagar jag mat och fixar annat som måste göras. Att kasta sej i soffan och titta på tv eller läsa någon härlig tidning är bara att drömma om. Varje annan ledig stund måste jag jobba, jag har tre jobb och lönen behöver räcka för mej, dottern och min andel av hushållet + halva bostadslånet. Argh, bittra jag är framme igen )O:<br />
<br />
Kanske jag slutar skriva här för denhär gången, hoppas det blir lite glättigare nästa gång!<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-hVyVVsIL_b0/WKdcGGFhzKI/AAAAAAAAATc/6goyiiNsPNcvJTkOFdVp5iZDDG2puJQggCLcB/s1600/IMG_6383.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-hVyVVsIL_b0/WKdcGGFhzKI/AAAAAAAAATc/6goyiiNsPNcvJTkOFdVp5iZDDG2puJQggCLcB/s320/IMG_6383.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">på gården</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-JVh1P0pvHdw/WKdcM3OE50I/AAAAAAAAATg/RmSODd6Ki2Qj97tfYIK8SX5uQw72dzczQCLcB/s1600/IMG_6289.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-JVh1P0pvHdw/WKdcM3OE50I/AAAAAAAAATg/RmSODd6Ki2Qj97tfYIK8SX5uQw72dzczQCLcB/s320/IMG_6289.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">provar på allt <3</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-4224576041579643042016-12-02T13:17:00.005-08:002016-12-02T13:19:49.590-08:00Skattkarta för Desember 2016, Drömkarta, Aarrekartta, Vision Board<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-RNm14zHq6wg/WEHfmc-g6jI/AAAAAAAAATE/ozYaiVDCvlQdVyw0W3OK_yJOQ-ISSZzagCLcB/s1600/fullsizeoutput_1d0d.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-RNm14zHq6wg/WEHfmc-g6jI/AAAAAAAAATE/ozYaiVDCvlQdVyw0W3OK_yJOQ-ISSZzagCLcB/s320/fullsizeoutput_1d0d.jpeg" width="320" /></a></div>
<br />
Julfester i Borgå tolkar jag det som. Och det är precis det jag verkligen längtar efter. Ut och ha det roligt, uppklädd, feststämning, trevliga människor och fin, varm stämning! Bara vara i stunden och vara lycklig!!!<br />
<br />
Glömma allt skit som de senaste åren innehållit! Orkar inte definiera det närmare. Men det finns så mycket mer än jag trodde och jag håller på att förvandlas till en bitter kärrig. Det måste jag med alla medel kämpa emot. På något sätt behöver jag hitta energi någonstans ifrån för att bara ta ett stort steg ur min bitterhetsbubbla och starkt, medvetet och modigt ta plats. Kanske jag behöver börja med att göra det rent fysiskt, kanske klä mej som på bilden och bara stråla.<br />
<br />
Nya utmaningar är också på kommande. Efter mamma- & vårdledigheten skall jag börja jobba igen den 2.1.2017. Före det skulle det behövas en massa roligt!<br />
<br />
Så nu e de bara att kasta klackarna i taket!!! Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-29589769974858003732016-11-02T14:11:00.000-07:002016-11-02T14:11:17.606-07:00Skattkarta för November 2016, Drömkarta, Aarrekartta, Vision Board<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-ZoWXmJdrVzE/WBpQg70AhqI/AAAAAAAAASo/e1pzlQV4ZN4Kk_crIfWW3cY3GC9Ckt_pgCLcB/s1600/fullsizeoutput_1ccc.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="236" src="https://1.bp.blogspot.com/-ZoWXmJdrVzE/WBpQg70AhqI/AAAAAAAAASo/e1pzlQV4ZN4Kk_crIfWW3cY3GC9Ckt_pgCLcB/s320/fullsizeoutput_1ccc.jpeg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Ojojoj, där i mitten i poolen skulle jag allra helst vara just nu <3 Denhär månaden har faktiskt börjat med frost och snö. Idag den 2.11 kom den första snön. Och det kom ordentligt, många cm. Mycket mer än på bilden.<br />
<br />
I mitt liv just nu kunde frosten kunna illustrera den bomb som för en vecka sedan föll ner här hemma hos oss. Det handlar om pengar och jag var helt oförberedd trots att jag nog borde ha kunnat dra vissa slutsatser redan för många år sedan. <br />
<br />
Nu kan jag inte annat än vänta in värmen i poolbilden och ta mej tid för en hidas aamupala. Brunch på nåt café eller annat mysigt ställe skulle vara härligt <3 Lägger in beställningen NU (O;<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-48628194146202142002016-10-24T03:34:00.000-07:002016-10-24T03:34:47.976-07:00Socker- och äggfri 1-års tårta<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-6MeCnPvextg/WA3cMV1b_rI/AAAAAAAAASE/f1dfrznXGgMAULHGXtSnsi3j_KIENR5ugCEw/s1600/IMG_6115.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-6MeCnPvextg/WA3cMV1b_rI/AAAAAAAAASE/f1dfrznXGgMAULHGXtSnsi3j_KIENR5ugCEw/s320/IMG_6115.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Eftersom vi inte tycker vår dotter behöver äta socker före det behövs, så blev det lite extra stress med 1-års tårtan. Socker hinner hon äta resten av livet och om vi kan förlänga starten så tycker jag det är värt mödan. Ännu vet hon ju inte vad det är så det är inte orättvist.<br />
<br />
Jag är diabetiker (typ 1) och nogran med kosten också på andra områden. Ren ekologisk närodlad mat gäller hos oss så långt det är möjligt. Socker, vitt mjöl och gluten har vi minskat på. <br />
<br />
Vår dotter har reagerat på ägg och kastat upp de två gånger det har funnits i hennes mat. Ägg är alltså också uteslutet från 1-års tårtan.Vi provar med ägg igen senare.<br />
<br />
Några nätter googlade jag olika resept. Hittade inget bra så gjorde en egen kombination som jag provade fram. Den tredje tårtan blev god och utseendemässigt också fin. Vår dotter fick såklart också smaka på provtårtorna så hon hann vänja sej vid cocosolja och mandelmjöl före kalaset. De två ingredienserna var nya för henne. Det skulle ha varit tråkigt om hon provade på något som inte passade henne första gången på sin egen födelsedagsfest. Tänker att det redan skulle bli tillräckligt spännande för henne med själva kalaset, gåvoöppning och alla gästerna.<br />
<br />
Kalaset blev lyckat och tårtan funkade. Födelsedagsbarnet var lite orolig då det var så mycket folk hos oss, men efter ett tag blev hon van och njöt av uppmärksamheten, tårtan smakade också.<br />
<br />
Här kommer tårtreseptet:<br />
<br />
<b>Ingredienser:</b><br />
<br />
<b>Botten</b><br />
2 dl torkade dadlar <b></b><br />
1,5 dl mandelmjöl<b></b><br />
<b><br /></b>
<b>Grön fyllning</b><br />
3 avocadon<b></b><br />
1 banan<br />
1 kiwifrukt<br />
4 msk cocosolja<b></b><br />
<b><br /></b>
<b>Rosa fyllning</b><br />
3 bananer<br />
1 påse inhemska jordgubbar<br />
saften ur 1/2 citron <br />
6 msk cocosolja<br />
<b><br /></b>
<b>Såhär gör du: </b><br />
Lägg de frysta jordgubbarna i en sil för att tina och rinna av.<br />
<br />
Mixa dadlarna och mandelmjölet med en stavmixer. Tryck ut mixet i en form med löstagbar kant, ca 20-22 cm i diameter.<br />
<br />
Tvätta stavmixern noggrant. Mixa alla ingredienser till det gröna lagret till en jämn fluffig smet. Jag vispade också med en elvisp för att få smeten ännu fluffigare. Häll smeten på bottnet och bred ut den jämnt med en slickepott. Lägg formen i frysen någon timme för att lagren inte skall blanda sej.<br />
<br />
Gör följande lager. Blanda alla ingredienser med en stavmixer och vispa med en elvisp för att få en fluffig och fin smet. Ta kakformen ur frysen och häll i den rosa smeten. Bred ut den jämnt med en slickepott.<br />
<br />
Låt stå i frysen tills kakan stelnat (gärna över natten). Ta fram 2-3 timmar före servering och dekorera 1/2 timme före.<br />
<br />
Först strödde jag lite cocosflingor på den ljusröda ytan, sedan lade jag vispad grädde i en sprits och skrev på kakan med det. Till sist dekorerade jag med skivad kiwifrukt och strödde över med röda vinbär där det rymdes.<br />
<br />
Det går bra att använda andra frukter och bär också i ensånhärn kaka. Jag märkte att avocado, banan och cocosolja behövs för att konsistensen skall bli rätt. Banan och avocado funkar också som sötning och neutralisering av syrliga smaker. Det kan vara roligt att mixtra med färgerna genom att lägga i lite olika bär och frukter. Tex kan den ljusröda bli mer violett med några blåbär i osv. Tänk på att avocado alltid blir grön och kan göra färgen brun om den blandas med rött. Banan är mer neutral i färgen och lättare som bas i fyllningen ifall man inte har koll på hur färger blandar sig. Mera tips på liknande kakor hittar du genom att googla på Raw food. I många raw food kakor används cacao, cacao innehåller mycet av något som påminner om coffein, därför ville jag inte heller lägga cacao i 1-års tårtan.<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-4yPGuwk34Rs/WA3bTt73dGI/AAAAAAAAASA/YKTsDQNFrDUW0OwPTQCkWRL9RLmjiSzOQCEw/s1600/IMG_6109.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-4yPGuwk34Rs/WA3bTt73dGI/AAAAAAAAASA/YKTsDQNFrDUW0OwPTQCkWRL9RLmjiSzOQCEw/s320/IMG_6109.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-PJdnP18zvEE/WA3eJq1oMOI/AAAAAAAAASQ/w5-QgSBZEVwGReFDTzGlfG7zCGbPkBylgCLcB/s1600/IMG_6110.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-PJdnP18zvEE/WA3eJq1oMOI/AAAAAAAAASQ/w5-QgSBZEVwGReFDTzGlfG7zCGbPkBylgCLcB/s320/IMG_6110.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">kaffebordet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-QasBviAglto/WA3bi0JIiqI/AAAAAAAAASA/vFsh_EYKA7YK4Xp_-QwJ9_s9XiihIXXrACEw/s1600/IMG_6112.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-QasBviAglto/WA3bi0JIiqI/AAAAAAAAASA/vFsh_EYKA7YK4Xp_-QwJ9_s9XiihIXXrACEw/s320/IMG_6112.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hon tog själv en smakbit före vi skar upp hennes bit</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-aZEZ39jzvCg/WA3djQ38dII/AAAAAAAAASM/EYpAVPuVBpgkxu2sTgBGY7iAHuu3AGBIwCEw/s1600/IMG_6151.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-aZEZ39jzvCg/WA3djQ38dII/AAAAAAAAASM/EYpAVPuVBpgkxu2sTgBGY7iAHuu3AGBIwCEw/s320/IMG_6151.JPG" width="179" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">presentöppning och halsbandsprovning</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<br />
<br />
<b><br /></b>
<b> </b><br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-47696602052111842682016-10-01T04:34:00.002-07:002016-10-01T04:34:44.732-07:00Skattkarta för Oktober 2016, Drömkarta, Aarrekartta, Vision BoardHär kommer månadens skattkarta. Temat är nog 1-års kalas. Fick lite angst då jag såg månadens karta. Hur skall jag kunna leva upp till den och ett sådant kalas? Jag älskar kalas och att fixa och laga fint. Att baka en kaka som passar vår prinsessa blir en utmaning. Det har visat sej att hon är känslig för ägg. Två gånger har hon ätit ägg och båda gånger har hon spytt ordentligt efteråt. Ena gången i bilstolen och andra gången i vagnen. Vi tar inte risken att förstöra hennes födelsedag med att prova på ägg igen. Då syftar jag på att de flesta tårtbottenresept innehåller ägg. Jag vill inte heller att hon ännu äter socker. Vi försöker hålla sockret borta så länge det går, utan att hon själv känner sej orättvist behandlad. Hon kommer att hinna äta socker rästen av sitt liv. Nu får hon istället lära sej att känna de riktiga smakerna utan att allt gjorts sött med socker, och kanske hon i framtiden inte behöver så mycket socker pga av det? Här kommer den här månadens skattkarta. Lägger senare bilder och kanske resept på den ägg och sockerfria kakan jag bakat ihop. Oktober, here we come <3<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-UNURKo_e7EA/V--emAWUn7I/AAAAAAAAARU/fQqZvT23eM0p19TWxwtn7BCDT6JEzzc5QCLcB/s1600/IMG_6069.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-UNURKo_e7EA/V--emAWUn7I/AAAAAAAAARU/fQqZvT23eM0p19TWxwtn7BCDT6JEzzc5QCLcB/s320/IMG_6069.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-82924841883429686772016-09-05T12:47:00.000-07:002016-09-05T12:47:25.381-07:00racerkrypande bebis och hund med tratt...Argh!!! Känner mej som någon värre polis här hemma. Hunden har två sår på foten som han febrilt slickar på. Jag fick lägga en huvudtratt på honom så att han inte kommer åt såren. Eländigt! Han är olycklig med tratten, stöter med den i alla dörrkarmar och fastnar på de mest galna ställen. Stakin! Jag tar av honom tratten varje gång han skall äta, dricka vatten, ut och kisa på bakgården eller då vi går ut på hundpromenad. Jag putsar såren med Betadine och lägger Vetramilsalva på. Nu efter några dagar har såren blivit bättre och jag har befriat honom från tratten. Emellanåt fuskar han i alla fall och börjar slicka på såren, han slutar genast då jag säger till. Men de senaste dagarna har jag fått fungera som tratt på- och avtagare, sårputsare, och nu som slickpolis. Hunden är olycklig och nolo då han slickar och jag känner mej eländig som måst ha koll på honom hela tiden.<br />
<br />
Bebisen är nästan 11 månader gammal och väldigt rörlig. Hon racerkryper omkring och klättrar upp och stå mot allt. Hon faller handlöst stup i kvarten och jag får rusa och ta upp henne i famnen för att trösta. Hunden, hundmaten och hundvattenskålen är hennes favoritmål. Hunden äter aldrig upp allt så det finns alltid mat i hans matkopp. Så jag rusar för att lyfta upp matkopparna helatiden känns det som. Vi lade en extra vattenskål till hunden i badrummet ifall vi i misstag glömmer vattenskålen på bordet och går ut. I och för sej är det inget problem för hunden att hoppa upp på bordet, men det vill vi ju inte att han gör. Han lärde sej snabbt vattenskålen i badrummet för han går ofta dit. Där får han kanske lite lugn och ro också. Till badrummet har bebisen inte ännu hittat. Det ligger i den orenoverade delen av vårt hus så vi brukar inte vara i den delen. Bebisen racerkryper också efter hunden, väcker honom i hundkorgen, drar i hans tratt och sticker sina fingrar i hans morrande mun. Jag gör allt för att hinna fram i tid så att bebisen inte hinner bråka allt för mycket med vår underbara gamla hund. Bebisen är ju såklart också underbar, och jag vill ju inte att hunden nafsar efter henne. Hunden gör nog inte henne illa, men han är en hund och om hon gör honom illa så kan han nafsa till lite mindre varsamt än hittils. Stakars hund!<br />
<br />
Ibland tar jag bebisen med ut för att hunden skall få sova och vara i lugn och ro en stund. Då vi kommer tillbaka hör vi redan på långt håll hur han gråter och ylar i sovrummet. Så han saknar oss trots all pina vi utsätter honom för. Det är helt ofattbart hur en hund kan vara lojal och älska sin familj trots att vi just nu säkert är en eländig famil.<br />
<br />
Just nu känner jag mej som en äcklig polismatte och polismamma, jag rusar efter alla och kollar att ingen gör nån eller sej själv illa. Jag skriker: NEJ! heltiden och vill bita mej i tungan för att jag ju inte vill säga ordet nej. Hur gör man för att inte göra det? Hur hinner man vara finurlig och säga något förebyggande fiffigt iställer för nej då hundmaten redan är i handen och påväg in i munnen, vattenskålen omkullvällt och allt vatten har runnit in under frysen, eller då bebisen har krupit upp på bordet för att hon inte längre orkar sitta i matstolen????<br />
<br />
Jag tyckte bebisen sa nej samtidigt som hon tog i vattenskålen och lyfte upp ena kanten så allt rann ut. Hennes första ord får inte bli NEJ!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-go6F-CrIw5g/V83LUwj5EWI/AAAAAAAAARE/RNVl8OaWkUEMo7OZu5AqWaRFbvOA3ryDgCLcB/s1600/IMG_5858.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-go6F-CrIw5g/V83LUwj5EWI/AAAAAAAAARE/RNVl8OaWkUEMo7OZu5AqWaRFbvOA3ryDgCLcB/s320/IMG_5858.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ledsen tratthund</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-O1DMj1QjpJ0/V83LSfYQzYI/AAAAAAAAARA/sN6cWhJfoUA8iTqcKdP5RNQJoejrQ4MzwCLcB/s1600/IMG_5859.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-O1DMj1QjpJ0/V83LSfYQzYI/AAAAAAAAARA/sN6cWhJfoUA8iTqcKdP5RNQJoejrQ4MzwCLcB/s320/IMG_5859.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bebin fastspänd för att inte rymma upp på bordet</td></tr>
</tbody></table>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-3250860118223938322016-09-03T14:28:00.000-07:002016-09-03T14:28:10.138-07:00Semester med bebi och hundAtt semestra med en hund, en 10 månader gammal bebi och två ganska nyblivna föräldrar kräver lite mer planering om man vill ha en skön semester. Just lugnt och skönt är det vi önskar av vår semester Vi behöver andas ut, vila och komma bort från vardagen och allt som borde göras där hemma. (Vi bor i ett hus som vi renoverat i 6 år och det finns massor att göra ännu). En semester som består av morgondopp, bastu, sömn och att ha det roligt tillsammans. Det får inte vara stressigt att laga mat, diska, inga tidtabeller och inga måsten. Gärna en stuga med diskmaskin, bastu, innetoalett osv till ett rimligt pris. Mammapenningen och moderskapsledigheten tog just slut så nu lever vi knappt ett halvt år då jag ännu stannar hemma från jobbet fram till årsskiftet.<br />
<br />
Hunden är 14,5 år och har haft en jobbig sommar med öron-, ögon- och nagelinflammation. Efter att jag ensam tidigare i somras åkte iväg till sommarstugan i Åbolands skärgård med bebi och hund kändes det inte lockande att åka dit pånytt. En liten stuga med utedass och 30 m stup ner till bastu och strand. Den långa bilfärden gick inte så bra då bebisen grät en stor del av färden. Hon satt med ryggen åt i baksätet så det svårt att lugna ner henne. Sång och prat hjälpte lite men det blev många stop och pauser under resan dit och tilbaka, jag behövde koncentrera mej hårt på att hållas lugn. På stugan blev det också jobbigt då bebisen främmade för mormor under hela vistelsen. Att då behöva gå på utedass kändes jobbigt. Den stund jag var borta gallskrek bebisen och mormor var förtvivlad, och hunden satt på terasskanten och väntade. Till en viss mån är det ju härligt att vara så uppskattad och viktig efter många års singelliv då jag kännt mej ensam och onödig. Just nu finns det två stycken som vill vara med mej varje sekund. Väldigt ovant! Härligt och stressande på samma gång!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-NcwCt04RqyE/V8nYUajzjbI/AAAAAAAAAPI/iXqxNdZrVwEcNNNElWDZz5PLTJeWn6kRQCLcB/s1600/IMG_5427.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-NcwCt04RqyE/V8nYUajzjbI/AAAAAAAAAPI/iXqxNdZrVwEcNNNElWDZz5PLTJeWn6kRQCLcB/s320/IMG_5427.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och mina älsklingar chillar på sommarstugan.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Då min man nu har semester i augusti hittade vi på att hyra en stuga relativt nära. Vi hittade ganska förmånliga och fina stugor på campingplatsen i Kotka. Stugan hade alla bekvämligheter, diskmaskin, lakarn, handdukar, bastu, dusch, micro, vattenkokare... Vi behövde ha hunden med oss då hundvakten vi brukar anlita inte mera vågar ha honom pga alla krämpor, den höga åldern och rädsla över att något händer honom. Så nu hade vi en liten ministuga nära havsstranden med allt vi behövde i stugan. Då man inte är hemma kan man bara ta det lugnt och göra ingenting de stunder som bebisen sover förmiddags- och eftermiddagssömn.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-29JwFkiJeGY/V8nZTrmCO_I/AAAAAAAAAPQ/lAJAV1pjTD8JbNe25-Tsckvep7eyCpGwgCLcB/s1600/IMG_5619.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-29JwFkiJeGY/V8nZTrmCO_I/AAAAAAAAAPQ/lAJAV1pjTD8JbNe25-Tsckvep7eyCpGwgCLcB/s320/IMG_5619.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Här gick vi på morgondopp varje morgon.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Ingen brådska på morgnarna. Vår bebis är som tur inte morgonpigg så vi sov till ca kl. 8, sen myste vi allesammans en stund i sängen före morgongröten. Efter gröten tog vi en liten promenad med hunden där mitt morgondopp ingick. Bastun hade vi lagt på då vi vaknade, så den var varm då vi kom tillbaka till stugan. Jag badade först och fixade mej i ordning. Efter det gick min man på morgondopp och sedan badade vi bebisen och hon bastade och babade lite till med sin pappa. Efter allt detta började det bli lunchdags och bebins förmiddagssömn. Då hon sedan vaknade kl. 13-14 tiden for vi iväg på någon utflykt allesammans. En dag besökte vi Langinkoski (http://www.langinkoskimuseo.com/), kejsarens fiskestuga mitt i ett vackert forslandskap. Vår gamla hund, blev ivrig, han älskade stället. Vår hund hade redan vid hyresstugan plötsligt velat ut i vattnet. Något han aldrig gjort förut trots att vi försökt locka i honom flera gånger under årens lopp. Nu ville han simma flera gånger per dag. Jag fick gå med första gången då han försökte simma, han sprattlade med fötterna åt sidorna och han visste inte hur man skulle göra. Då jag också gick i och lockade honom lite längre ut funkade det bättre. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-wYCr0oAHQ40/V8ndzEsvscI/AAAAAAAAAPc/oODkUp_C0Ro0nRies0fsFKE4Ugv6HuwVACLcB/s1600/IMG_5655.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-wYCr0oAHQ40/V8ndzEsvscI/AAAAAAAAAPc/oODkUp_C0Ro0nRies0fsFKE4Ugv6HuwVACLcB/s320/IMG_5655.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-5N2PZB-p52Q/V8neKJSsy_I/AAAAAAAAAPg/rl2L6AsO1WE7tXoJJNsnf2ufVdRwOxRsACLcB/s1600/IMG_5654.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-5N2PZB-p52Q/V8neKJSsy_I/AAAAAAAAAPg/rl2L6AsO1WE7tXoJJNsnf2ufVdRwOxRsACLcB/s320/IMG_5654.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Langinkoski</td></tr>
</tbody></table>
Vi hade bokat stugan för tre nätter och insåg redan andra dagen att vi inte ännu vill åka hem. Min man föreslog att vi skulle åka vidare till Punkaharju. Det lät bra tyckte jag också så vi hittade ett nytt annorlunda boende på campingen där. Ett liten enrummare på bottenplan i ett tvåvåningshus. Det fanns kokmöjligheter, bastu och en egen liten terass/balkong. Campingområden är hundvändliga så det var inga problem med att vi hade hunden med. Vi ville inte lämna honom ensam på rummet så vi hade alltid med honom. Då vi åt ute var det på olika uteserveringar, det funkade nästan bra. Vår hund är ganska skällig, så om det fanns någon annan hund på serveringen eller som gick förbi, blev det liv i luckan! Men vi ville att hela vår familj skulle få vara med på allt, det var resans syfte. Så vi tog det lugnt så att det inte blev för mycket för bebis och hund. De behövde båda sova på dagarna. Det var en regning vecka så det var riktigt ok att åka kors och tvärs med bilen i vackra Punkaharju med omnejd medan barn och hund vilade. <br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-i4FNghIMxDg/V8s3E3I1_mI/AAAAAAAAAQM/AtAFEVeBnaYrk_lmXQvw8NtzJK2aWxoXACEw/s1600/IMG_5684.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-i4FNghIMxDg/V8s3E3I1_mI/AAAAAAAAAQM/AtAFEVeBnaYrk_lmXQvw8NtzJK2aWxoXACEw/s320/IMG_5684.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Olofsborg i Nyslott</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
Man fick inte ta hunden med in i Olofsborg, men det gjord inget. Det var väldigt vackert i parken och stadsdelen runtomkring. Vi åt god mat på en restaurang med uteservering. Det kom en regnskur medan vi åt, som tur fanns det ett ordentligt regnskydd som tak så vi blev inte våta.<br />
<br />
<br />
I Punkaharju fortsatte vi med samma förmiddagsrutiner, morgondopp och bastu. På eftermiddagarna var vi på utfärd. En dag gick vi en 3 km:s utmärkt skogsvandring. Skogen var planterad med olika sorters granar från hela världen, här fanns också Finland hösta tall. Det blev lite kämpigt på slutet då vi irrade bort oss bland stigarna, men till sist hittade vi rätt stig. För hunden blev det lite tufft, vi har inte gått så långa länkar med honom på ett tag. Han drack och vadade i alla små beckar, han föredrog dem framom vattenburken vi hade med oss. Tuff hund! Min man bar bebin i bärsele och på axlarna under vandringen. <br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/--AOSSctHKhg/V8s6l1aVcTI/AAAAAAAAAQY/9YSXehdfHfwjjF9J1KNiudJyW42P_fHnACLcB/s1600/IMG_5703.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/--AOSSctHKhg/V8s6l1aVcTI/AAAAAAAAAQY/9YSXehdfHfwjjF9J1KNiudJyW42P_fHnACLcB/s320/IMG_5703.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Te, kex och godis paus</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-mHjkyODL5mw/V8s6y73ya-I/AAAAAAAAAQc/JRBgIACyf6g3_7FwFsLZIVmPy7N93y7UQCLcB/s1600/IMG_5707.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-mHjkyODL5mw/V8s6y73ya-I/AAAAAAAAAQc/JRBgIACyf6g3_7FwFsLZIVmPy7N93y7UQCLcB/s320/IMG_5707.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-WVeDt5LrrLw/V8s681obHdI/AAAAAAAAAQg/9R6E0jVDeQUZRBtAv9GLeS3SP8rBKgRgwCLcB/s1600/IMG_5720.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-WVeDt5LrrLw/V8s681obHdI/AAAAAAAAAQg/9R6E0jVDeQUZRBtAv9GLeS3SP8rBKgRgwCLcB/s320/IMG_5720.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/--_IgHSkFTCk/V8s7LQZzIYI/AAAAAAAAAQs/EdJt6U9PF5w3IBGNCwdKMeB8yQztQrVFQCEw/s1600/IMG_5728.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/--_IgHSkFTCk/V8s7LQZzIYI/AAAAAAAAAQs/EdJt6U9PF5w3IBGNCwdKMeB8yQztQrVFQCEw/s320/IMG_5728.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bebin somnade under vandringen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
På kvällarna då bebin somnat spelade vi Carcassonne. Ett oöppnat bredspel vi haft några år i skåpet. Jag fick ett infall att vi skulle ta med det. Vi har inte spelat eller gjort något sådant tillsammans på flera år. Det råkade sej dessutom så att vi vann och förlorade i tur och ordning. Vi var jämna spelare och genast då bebin somnat började vi ivrigt spela. Det var jätteroligt!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-YxRPsqhzZYA/V8s-twRk6QI/AAAAAAAAAQw/_xqUZvVkcmoI0T7fzJUd8C5yIWfirjncwCLcB/s1600/IMG_5665.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-YxRPsqhzZYA/V8s-twRk6QI/AAAAAAAAAQw/_xqUZvVkcmoI0T7fzJUd8C5yIWfirjncwCLcB/s320/IMG_5665.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Efter en vecka åkte vi hem igen och kvällsspelandet fortsatte flera kvällar frammåt. En kväll insåg jag att vi måste ta en paus eftersom vi lär oss alla spelbrickor utantill och då blir spelet för lätt. Kanske vi får skaffa oss något nytt roligt spel? Semestern gjorde gott. Ett lugn och en ny sorts sammanhörighet växte fram i vår familj under den. Vilken härlig familj jag har <3<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-56600769289911516402016-09-02T11:49:00.001-07:002016-10-01T04:19:27.475-07:00Skattkarta för September 2016, Drömkarta, Aarrekartta, Vision Board<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-NdGUmGWZRL4/V8nJAgYa1xI/AAAAAAAAAO4/kwQbzPMaV5cW-UJEKIEINnx3DDqOc94fwCLcB/s1600/IMG_5842.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://4.bp.blogspot.com/-NdGUmGWZRL4/V8nJAgYa1xI/AAAAAAAAAO4/kwQbzPMaV5cW-UJEKIEINnx3DDqOc94fwCLcB/s320/IMG_5842.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag älskar hösten <3 och den här skattkartan passar mej precis nu! </td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-25987601484047792152016-08-12T10:31:00.001-07:002016-08-12T10:49:42.598-07:00Att ha svårt med att bli gravid behöver inte ha med åldern att göra<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:SV;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:10.0pt;
mso-ansi-font-size:10.0pt;
mso-bidi-font-size:10.0pt;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:EN-US;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-1hmU2owBHwY/V64LPJUIOlI/AAAAAAAAAOc/QUFrs4VOYMcGFPx3adLoA6nr3OHz-Hx-ACLcB/s1600/IMG_5550.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-1hmU2owBHwY/V64LPJUIOlI/AAAAAAAAAOc/QUFrs4VOYMcGFPx3adLoA6nr3OHz-Hx-ACLcB/s320/IMG_5550.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">I förrgår träffade vi några mammor
och bebisar vi bekantat oss med på på olika bebiträffar. Vi
har träffats några gånger förut men vi känner inte varandra så bra ännu. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Våra åldrar kom på tal, jag visste nog att jag
skulle vara äldst men hade trott de andra var betydligt yngre. Det visade sej
att de andra mammorna var 41, 37 och 25 år. Jag fyllde just 44 år. Egentligen
har det här med ålder inte haft så stor betydelse för mej. Speciellt inte då
det gäller att umgås med andra mammor (som jag tror att oftast är yngre än jag).
Vi är ju alla i samma båt. Alla lika bortkomna, förundrade, saliga
bebisföräldrar. Vi har massor gemensamt, allas våra vardagar består av att
sköta en liten bebis och allt som hör därtill. Åldern har ingen betydelse här.
Så gammal är jag inte att krafterna skulle ta slut på grund av åldern. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Det visade sej att hon som var yngst av oss
hade jobbat som dagistant i gruppen för de mista barnen i många år. Hon har
alltså mest bebierfarenhet av oss alla, hon är lugn och säker i sitt mammaskap.
</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Då vi kommit in på personligt snack kom det
fram att vi alla hade haft det svårt att bli gravida. En av oss hade aldrig
blivit gravid trots många års fertilitets behandlingar, i 12 år hade hon och
hennes man väntat på sin bebis, de sista 6 åren väntade de på sitt adoptivbarn.
Nu känns våra 6 års försök nästan som lite. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">De två andra hade väntat på att bli gravida i
2 år. Den ena av dem hade också sökt hjälp från fertilitetskliniken för att
checka upp ifall det fanns hinder för graviditet. Så 3 av oss 4 hade besökt
fertilitetskliniken. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag och en annan av oss hade också varit med
om missfall. Det fick vi nu också prata ut om lite. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Vad är oddsen att just vi fyra råkade hamna i
samma gäng? Jag är väldigt tacksam över det, vi hade en fin pratstund på
stranden och kände att vi alla kunde stöda varandra i det vi alla gått igenom. Vi konstaterade att det finns väldigt många som har problem med att bli gravida och väldigt många som genomgått missfall. Det är saker man inte berättar ens för sina närmaste. Helt galet? Genom att tala får man stöd.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag är glad över att ha hittat så fina nya
vänner. Våra barn är alla i samma ålder, så i vår lilla stad kommer vi nog att
ha med varandra att göra i många år framåt. </span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-52746096354356214582016-08-04T09:08:00.001-07:002016-08-04T09:08:10.398-07:00Skattkarta, Drömkarta, Aarrekartta, Visionboard Augusti 2016<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-RjLi1ohnquQ/V6Nn9VcPFiI/AAAAAAAAANc/L6f4W0D-8f0gVDvMAxVGVtfNMHlcm-zOwCLcB/s1600/IMG_5566.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-RjLi1ohnquQ/V6Nn9VcPFiI/AAAAAAAAANc/L6f4W0D-8f0gVDvMAxVGVtfNMHlcm-zOwCLcB/s320/IMG_5566.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">födelsedag, lugn och ro, natur, inredningsidéer, blommdoft....</td></tr>
</tbody></table>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-22272292679457395342016-07-28T13:54:00.000-07:002016-07-28T13:54:03.834-07:00Kvinnokliniken i Helsingfors, Kvinnis, Helsingin Naistenkliniikka, Naikkari
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Times;
panose-1:2 0 5 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:SV;
mso-fareast-language:EN-US;}
h1
{mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-link:"Otsikko 1 Merkki";
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
mso-outline-level:1;
font-size:24.0pt;
font-family:Times;
font-weight:bold;}
a:link, span.MsoHyperlink
{mso-style-priority:99;
color:blue;
mso-themecolor:hyperlink;
text-decoration:underline;
text-underline:single;}
a:visited, span.MsoHyperlinkFollowed
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
color:purple;
mso-themecolor:followedhyperlink;
text-decoration:underline;
text-underline:single;}
p
{mso-style-priority:99;
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:Times;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
span.Otsikko1Merkki
{mso-style-name:"Otsikko 1 Merkki";
mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:"Otsikko 1";
mso-ansi-font-size:24.0pt;
mso-bidi-font-size:24.0pt;
font-family:Times;
mso-ascii-font-family:Times;
mso-hansi-font-family:Times;
mso-font-kerning:18.0pt;
mso-ansi-language:SV-FI;
mso-fareast-language:FI;
font-weight:bold;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:10.0pt;
mso-ansi-font-size:10.0pt;
mso-bidi-font-size:10.0pt;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:EN-US;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"></span><span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det
här är något som jag bävat för att skriva om, men tror att jag behöver få det
ur mig, så försöker på det här sättet. </span>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Här
följer mina tankar, funderingar och upplevelser jag och vi varit med om på
kvinnokliniken.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Jag
ber på förhand om ursäkt om titlarna på sjukhuspersonalen är felaktiga. Kallar
de flesta för sköterskor, eventuellt är många av dem barnmorskor eller har
någon annan titel jag inte har koll på.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Källarvåningen, diabetesavdelningen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Vi
började i källarvåningen, där finns kvinnoklinikens diabetesavdelning. Då man
har diabetes (typ 1) behöver man få lov för att bli gravid. Långtidsblodsockervärdena
Hba1c skall vara 7,5 % eller under för att få lovet. Jag får jobba lite på det,
lyckas få ner värdena. På diabetesavdelningen får man alltid vänta,
tidtabellerna håller inte, en gång väntade jag i två timmar på min läkartid.
Med tanke på att bilen står någonstans långt borta på en betald parkeringsplats
och betalningstiden tar slut blir det lite extra otrevligt att tidtabellerna
inte håller. Som tur hittade jag Auroraplanen relativt nära (15 minuters
promenadväg) där man kunde lämna bilen gratis utan tidsbegränsning. Också för
jobbets del var det inte skoj att halva arbetsdagen gick åt till ett 10
minuters läkarbesök. I slutet av graviditeten funkade inte Auroraplanen längre,
det kom tidsbegränsning på hur länge man fick ha bilen parkerad där och så det
gick inte att gå så långt med stor mage längre. Det positiva är att diabetesbarnmorskorna
är jättetrevliga, dem kan man ringa, maila och besöka när som helst. Jag känner
större trygghet än jag någonsin förut känt med en diabetessköterska. Att också
kunna maila en diabetessköterska och snabbt få svar var något helt nytt. De hjälper
mig och kämpar med mig för att jobba ner blodsockervärdena, de är roliga,
skämtar och använder härliga diabetesslangtermer och jag känner mig snabbt som
en i gänget. Diabetesläkarna byts varje gång så dem får man ingen kontakt med. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">En
gång var diabetesläkaren svenskspråkig, namnet på namnbrickan tydde på det. Hon
talade först bara finska med mig, men sen så bytte vi till svenska efter att
jag frågade om hon talar svenska. Då blev det lite problem när sköterskan som
satt bredvid inte kunde svenska Hon hängde inte med då vi talade svenska. Jag
tänker att det kunde vara fiffigt om den svenska läkaren alltid skulle ha som
arbetspar en sköterska som kan svenska, då kunde vi som har svenska som
modersmål kunna få vård på svenska.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Bottenvåningen, avdelningen för fertilitetsbehandling</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Graviditeten
hörde inte av sig på naturlig väg, så vi fick en remiss till
fertilitetsbehandlingsavdelningen på bottenvåningen i Kvinnokliniken. Efter att
remissen skickats fick vi en tid inom två veckor den 21.4.2010. Behandlingarna
började. Läkare, sköterskor och rum byttes varje gång. En del var härliga,
andra var mindre härliga. Det gick trögt och jag kände att det var ett ända
köande i telefonen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Då
mensen började skulle man genast på följande telefontid ringa till kliniken. På
jobbet hade jag inget privat ställe att prata i telefonen så det var frustrerande
att inte komma fram. Ibland köade jag i telefonen hela telefontiden utan att
komma fram. Några gånger lyckades jag inte över huvud taget komma fram per
telefon förrän det var för sent att boka tid. Då behövde vi vänta till nästa
mens, då skulle vi igen försöka komma fram per telefon för att kunna boka en
tid. Några månader gick till spillo på grund av det. Kände hela tiden att det
var lite bråttom, jag blev ju äldre och fertiliteten minskade. Jag var 38,5 år
då.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Under
1,5 års tid sköttes vår fertilitetsbehandling på Kvinnis. Då jag fyllde 40 år
fick vi inte fortsätta. Efter det väntade vi ett halvt år på en slutrapport och
först efter det kunde vi fortsätta behandlingarna på en privat klinik. Jag kände
att Kvinnis var en tidstjuv, varför behövde vi hela tiden vänta? Behandlingarna
måste man också vänta på, förutom att köa i telefonen. Och så var Kvinnis
sommarstängt hela sommaren. Vid slutrapporten meddelade de att det inte finns
några hinder för oss att bli gravida, att de rekommenderar att vi fortsätter
behandlingarna på en privat klinik. Takten på den privata kliniken var en helt
annan och telefonköandet tog slut. Tidstjuveriet var över. Skönt!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Källarvåningen igen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">År
2013 på våren var vi gravida, då blev det några besök i källaren på Kvinnis hos
diabetesläkare och diabetesbarnmorskan. Graviditeten slutade tyvärr med
missfall. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Ett
och ett halvt år senare i början av 2015 blev det källarbesök igen. Vi var pånytt
gravida. Den här gången blev det en massa besök, mail, telefonsamtal… Varannan
vecka skulle jag skicka mina blodsockervärden till diabetessköterskorna för
uppföljning. De sporrade, gav tips och stödde mig för att hålla sockervärdena i
styr. Emellanåt hoppade värdena massor trots att långtidsockervärdena var
strålande bra. Det blev också många läkarbesök med ultra och på slutrakan
bebins hjärtljudscheckar. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Att
bo i en annan stad 53 km ifrån Kvinnis kändes långt och tungt. Min man som ofta
var med kom med buss eftersom jag jobbade i Esbo (vi bor i Borgå). Bussen går
2,5 km från oss och den åker ju in till Helsingfors centrum (inte nära
Kvinnokliniken). Bussresan var ett projekt för min man. Då man inte är Hesabo
hoppar man inte sådär bara på en spåra eller buss som eventuellt skulle
förkorta vägen från Operahuset till Kvinnokliniken. Han promenerade från
Operan. Vi har möjlighet endast till en bil.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Upplevelser i bottenvåningen </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Ingen
förlossningsförberedelse längre på kvinnokliniken. Då jag något år tidigare satt
i aulan och väntade på att få komma in till läkaren för fertilitetsbehandling
hände det sej ofta att ett gäng gravida par samlades i aulan, de kom för att bekanta
sig med sjukhuset och förbereda sig inför förlossningen. Då önskade jag att vi
snart också skulle få gå på förlossningsförberedelse och komma hit till aulan
och vänta tillsammans med de andra gravida paren. Då det äntligen blev vår tur
hade detta slopats. Vi skulle bekanta oss med sjukhuset via internet. Det
skrämde mig, hur skulle det räcka? Jag kände att jag behövde ett personligt
besök. Små fåniga praktiska detaljer blev nu outredda. Jag fasade för hur vi
skulle klara av den långa vägen och var vi skulle parkera bilen, tänk om det
blir bråttom? Borde jag sätta mig i framsätet eller baksätet? Vad för
smärtlindringsrörelser etc kunde jag göra i bilen och hur? Hur förbereda sig
för bilfärden? Jag såg mardrömmar om hur vi fastnade i rusningstrafiken, hur
jag hade smärtor och min man som körde blev nervös. Hur skulle min man klara av
att köra säkert om jag hade mycket smärta och inte kunde behärska mig? Bilresan
skulle ta en timme om det inte var rusning, om vi måste åka under rusningstid
kan resan ta upp till 3 timmar och ifall födandet börjar i bilen då vi sitter
fast i rusningen då kommer ingen ambulans fram till oss. Eller skulle jag klara
av att ensam gå in i sjukhuset då vi kom fram? Mannen behövde ju hitta någonstans
att parkera bilen. Varför finns det inte reserverade parkeringsplatser för
långväga akutföderskor vid ingången? Jag stressade mer över det här än själva
födandet. Ingen berättade att diabetikers födslar ofta blir igångsatta och att vi
antagligen kommer att komma till sjukhuset förrän förlossningsvärkarna börjar.
Vi skulle ha behövt förlossningsförberedelsen på plats, instruktioner och
praktiska tips om hur klara den långa bilfärden med sammandragningar och vad
göra ifall förlossningen börjar i bilen?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">I
slutändan av graviditeten skulle det göras ett fostervattenprov på
diabetsavdelningen. Jag var väldigt nervös för det. Läkaren sade att risken för
komplikationer då man tar ett fostervattenprov är 0,5 %. Bebisen var redan så
stor att ifall det skulle sätta igång förlossningen så skulle bebisen klara sig
bra. Provtagningen var väldigt smärtsam. Jag har nål skräck och så var jag
orolig över att nålen skulle skada bebisen. Bebisen kände kanske av min oro för
hon blev väldigt rörlig och kom hela tiden i vägen då provet skulle tas. De
kallade efter en extra läkare för att lyckas. En härlig sköterska fanns hela
tiden vid min huvudända och hjälpte mig att fokusera på annat än oron och
smärtan. På det tredje försöket fick de provet taget. Fostervattnet var rent
och fint och bebins lungor var färdiga, skönt! Efter provtagningen fick jag
ligga en halv timme vid bebins hjärtljudsmaskin. Under den halva timmen hade
jag också träff med diabetesbarnmorskan. Det var härligt att ligga där och
lyssna på sin bebis hjärtljud. Men så började smärtan, först som lite mensvärk,
men den blev hela tiden starkare. Jag fick hypoglykemi och som tur var
diabetesbarnmorskan inne hos mig, hon hittade en tripp-juice att ge mig. Det
hjälpte, men smärtan blev starkare så jag fick värkmedicin. Men smärtan ökade i
styrka, det var sammandragningar utan pauser. En sköterska förde mig i en
rullstol upp till förlossningsavdelningen. Jag förstod inte att det var dit de
förde mig då. Ingen sade något om vad som eventuellt skulle hända med mig.
Först då jag några veckor senare var i samma sal och födde insåg jag att jag
hade varit där förut. En barnmorska kom in i rummet och gav mig ett brunt
piller. Jag bad om att få något att äta eftersom jag hade diabetes och trodde
att smärtorna snart skulle orsaka en ny hypo. Hon sa bestämt nej, hon lägger
dropp i armen på mig och om det behövs så får jag sockerhöjande via den och då hålls
blodsockervärden bra. Jag är livrädd för nålar och speciellt de som man lägger
dropp i handen med. Jag försökte protestera men hon var bestämd. Min nål skräck
lyckas alltid ställa till det så att inget lyckas, nu fick hon in kanylen på
tredje försöket och det var en pina utöver den smärta sammandragningarna
gjorde. Sammandragningssmärtan var konstant, inga pauser. Jag kunde inte ligga
eller stå, utan for runt i rummet och försökte komma ihåg allt jag lärt mig på
förlossningsyogan om att andas in i smärtan etc. Efter någon timme kom jag ihåg
att jag hade bilen parkerad på min jobbkompis innergård i hennes
parkeringsruta. Insåg också att jag inte själv kunde flytta bilen eller köra på
en tid. Så mitt i allt elände började jag fixa med parkeringsproblemet. Ringde
som tur först till min man som genast meddelade att han hoppar på bussen, tar sin
bilnyckel med, flyttar bilen så att min jobbkompis efter jobbet kan ställa
bilen på den egna platsen. Sen kommer han till mig. Som tur började smärtorna
lugna ner sej och tillslut avtog de helt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Jag
flyttades till avdelning 42. Äntligen fick jag mat och den smakade härligt! Vid
matbordet träffade jag mina medsystrar. Avdelning 42 är avdelningen i 4:e
våningen på Kvinnis där gravida kvinnor med komplikationer bor eller vistas en
tid. Vid matbordet var det tyst men jag började lite försiktigt prata med
kvinnan bredvid mig. Efter en stund hade alla runt bordet berättat sin
historia. Vi var fler diabetiker där, de andra minst 15 år yngre än jag. Men de
hade komplikationer i alla fall. I min hjärna hade jag övertygat mig själv om att
min höga ålder ställt till det för mig, det var åldern jag skyllde på. Och så
såklart läkarna som hade kråtat och torterat min mage, mig och bebisen med
långa nålar för att ta fostervattenprovet. En kvinna vid bordet var halvvägs i
graviditeten och fostervattnet hade redan börjat rinna ut. Hon måste stanna på
sjukhuset ända tills det var dags för förlossning. De flesta var där för att de
hade väldigt högt blodtryck. Jag fick verkligen perspektiv på hur lyckligt
lottad jag var, vår bebis var redan fullstor och färdig 3,2 kg, hade färdigt
utvecklade lungor och rent fostervatten. Det var ingen nöd på oss fastän
förlossningen skulle ha satt igång efter fostervattenprovet. Det kändes nästan
orättvist mot de andra att min man sen efter en tid kom efter mig och vi kunde
köra hem. Men visst var det skönt att få åka hem. Nu hade jag bekantat mig med
nya avdelningar på sjukhuset.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">På fjärde våningen, avdelning 42 igen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Efter ett läkarbesök den 2.10.2015 på Kvinnis
bestämdes det att graviditeten skulle sättas igång, bebisen uppskattades väga
3816 g och lungorna var färdiga. Måndagen den 5.10.2015 kom vi igen till
avdelning 42. Igångsättningen lyckades inte bra och läkaren som skötte det var
väldigt ovänlig. Sköterskan för vårt rum kändes väldigt tafatt och otrygg.
Igångsättningen började med ballong-behandling. Ingen förklarade ordentligt vad
det var och den sattes inte in varsamt. Min man som var med sade att det
verkade väldigt oprofessionellt, det såg ut som en vanlig kondom som träddes på
ett plaströr som fördes in. Sedan fylldes det vatten i kondomen och röret
tejpades fast i mitt lår. Sen skulle jag vara som normalt med det tjocka
obekväma röret tills födseln satte igång. Min man måste åka hem till natten.
Jag kunde inte sova, det sved som om jag hade blåskatarr och värkte som värsta mensvärken.
Läkaren kom och kollade om jag hade börjat öppna mig. Då drog sköterskan bara
för gardinen och bad mej dra ner byxorna, så var läkarens hårdhänta hand där
och mätte öppnandet utan förvarning. Vilken förnedring! Jag tycker att jag
borde ha blivit informerad om vad som skulle hända och hur och varför görs en
sådan undersökning då det finns andra människor och deras partners i rummet?
Samma eländiga kalla läkare igen, hon mumlade nog ett presenterande men tittade
inte i ögonen eller berättade vad som hände. Efter undersökningen konstaterade
hon bara att inget hänt och gick ut. Jag visste ju inte vad som borde ha hänt,
och förstod inte att det var öppnandet hon mätte. Jag kände mig bara dålig, i
vägen och dum. Då inget hänt och smärtan på morgonen ännu var stark bestämde
sig läkaren för en annan metod för igångsättningen, Cytotec och Oxytosin. Det
lyckades bättre men öppnandet var ännu väldigt trögt. Läkaren hade nu många
gånger redan gjort sin hårdhänta undersökning bakom gardinen. På eftermiddagen
bestämde läkaren att hon spräcker hinnan så att vattnet går. Det börja de
sippra lite vatten och så började sammandragningarna med 6-7 minuters
mellanrum. Det var smärtsamt och efter 45 minuter kom sammandragningarna med 3-5
minuters mellanrum. Jag önskade att jag skulle få låna en Tens maskin som
sköterskan berättat om att fanns på sjukhuset. Hon kunde inte hämta den
eftersom den hör till förlossningssalens utrustning. Det visade sig att alla
förlossningssalar var upptagna så jag hade mina smärtsamma sammandragningar på
avdelning 42 i ett rum där det också fanns andra. Där fanns en jumpaboll att rulla
på och min man hjälpte mig genom de smärtsamma sammandragningarna. Det var inte
på frågan om att vi skulle gå ut i parken och promenera eller gå på café för
att vänta att sammandragningarna skulle komma kraftigare och mer ofta (jag hade
trott att sammandragningarna skulle börja i lugn takt och först efter många
timmar öka i smärtstyrka). Jag visste inte då att det vid igångsättning är
annorlunda och smärtsammare. Det verkade som om sköterskan inte heller visste
det för hon verkade helt hjälplös och orolig. Till sist bönade och bad jag
sköterskan att hämta Tens maskinen och nu hämtade hon den. Maskinen hjälpte
inte så mycket men kämpade på med den som ända smärtlindring. Så kom sköterskan
och frågade om jag vill ha värkmedicin (typ Burana)? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vid det här laget hjälpte det inte så mycket
men jag provade. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt;">Förlossningssalen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Sedan blev en förlossnings sal ledig och vi
kunde gå dit med våra väskor. Jag hade några sammandragningar på vägen så att
bära väska och gå normalt var omöjligt. Jag kämpade på, hade ju planerat en
aktiv födsel. Jag rörde mig i förlossningsalen, satt och rullade på bollen, gjorde
olika yoga rörelser på min medhavda jumpamatta, gjorde allt jag kom ihåg från
förlossningsförberedelseyogan. Öppnandet var långsamt. Till sist gav jag mig då
tensmaskinen och lustgasen inte alls hjälpte, klarade inte av smärtan längre. Gick
med på epiduralbedövning. Äntligen lättade det och jag kunde sova en stund.
Lade väckarklockan att ringa 30 minuter senare, för att sen kunna stiga upp
igen. Jag kände att liggandet skulle dröja ännu mer på processen, och visste
att epiduralbedövningen drar ut på förlossningstiden. Så höll vi på i 25
timmar. 4 gånger fick jag epidural och sov då alltid 30 minuter (en gång lite
längre eftersom jag var så slut). Efter 25 timmar hade jag öppnat mig endast 6
cm. Regelbundet kom en laboratoriesköterska in och tog blodprov. Nu kom en laboratoriesköterska
in just då barnmorskan lade den 4:e epiduraldosen. Mina sammandragningar kom
väldigt tätt och jag bad att laboratoriesköterskan skulle vänta en minut med
sitt blodprov så att epiduralbedövningen skulle börja värka och jag kunde vara
stilla. Barnmorskan sade skarpt nej och laboratoriesköterskan började ta
blodprov mitt i en sammandragning. Jag har nål skräck så det var fruktansvärt
hemskt, kunde inte vara så stilla som blodprovet skulle ha krävt. Jag kämpade
för att inte röra på mig. Det lyckades inte så hon fick sticka flera gånger.
Min arm såg misshandlad ut flera veckor efter det, den var full av stora
blåmärken. Eventuellt visste barnmorskan då att det snart skulle bli akut
kejsarsnitt, kanske blodprovs resultatet var avgörande? Och det var därför hon
var så barsk. I mitt tillstånd just då blev jag bara jättearg, det nästan
kokade i mig av ilska. Nu efteråt förstår jag att blodproven kanske var nödvändiga?
Men jag skulle inte ha eggat upp mig och blivit arg om jag vetat att det var så
bråttom med det. Någon minut senare fylldes rummet med sköterskor och en läkare
kom in och sade att kejsarsnitt nu är nödvändig på grund av att bebins
hjärtljud och mina höga infektionsvärden. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt;">Operationssalen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag och min man kläddes hastigt om och så
sprang de med mig i sängen genom korridoren till operationssalen. En massa
sköterskor och läkare presenterade sig för mig och nu kändes de alla vänliga
och professionella trots att det var bråttom, jag kände att jag var i trygga
händer för första gången. Kejsarsnittet gjordes snabbt och bra, jag fick vara
vaken och min man fick också vara med. Jag kände inget och allt obehagligt
försvann då bebiskriket hördes ca 15 minuter efter att jag fått besked om att
det skulle bli akut kejsarsnitt. Min man fick vara med vår dotter och klippa av
navelsträngen, hon förevisades endast snabbt för mig. Mannen och vår dotter var
sedan någon annanstans och jag fördes till uppvakningsrummet. Det kändes
konstigt och orättvist att behöva vara där, men förstod att det var för bebins
bästa. De behövde kolla upp henne ordentligt då kejsarsnittet behövdes göras
för att hennes hälsa höll på att ta skada pga av den utdragna förlossningen. Synd
att kejsarsnittet inte gjordes tidigare trots att jag redan hunnit be om det,
förstod inte varifrån jag skulle ta krafter för att föda barnet då
sammandragningsvärken nästan ätit upp all kraft jag hade redan. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt;">Femte våningen,
avdelning 52</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Så rullades jag in i ett rum på avdelning 52.
Min man kom med alla våra saker. Vi hade hoppats på att få ett familjerum. Men
det visade sig vara omöjligt då vi inte kunde få ha bebin hos oss ännu, trots
att allt var ok med henne. Utan bebis, inget familjerum, punkt! Min man som
också var ganska slutkörd vid det här laget måste åka hem. I förlossningssalen
fanns det ju bara en obekväm fåtölj utöver sängen, där försökte han sova de 30
minuter jag också sov. Och en gång passade han på att gå ut och äta under den
tiden. På sjukhuset finns det ingen service för pappor, trots att förlossningen
räcker 25 timmar + kejsarsnitt, skötsel av bebisen och mitt uppvaknande.
Sjukhusets cafe är inte öppet på kvällen, natten eller på veckoslutet. Så det
fanns inte några andra val än att mannen måste hitta någonstans att äta utanför
sjukhusområdet, vi hade inte varit förberedda för att ha mat med oss åt honom
för 25 timmar + fler timmar till. Mannen får inte sjukhusets mat om man inte
har familjerum! Dessutom måste han köra hem den långa vägen efter
förlossningen, det fanns ingen plats för honom att vila på efteråt. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt;">Neonathalavdelningen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Då han åkt frågade jag en sköterska om hon
kunde hjälpa mig med att tvätta tänderna och på något sätt tvätta mej. Jag
kunde ju inte stiga upp från sängen då jag hade ett stort sår i magen. Kände
mig inte så fräsch efter en så lång förlossning. Jag slumrade antagligen till,
för jag vaknade senare i ett mörkt rum där sköterskor kom och gick med
ficklampor, bebiskrik hördes från korridoren och andra rum och snyftningar och
gråt från de rum jag var i. Kände mig yrvaken och väldigt ensam. Förstod under
natten att de andra kvinnorna i mitt rum inte heller hade sina barn hos sej. Några
av dem hade sina bebisar på barnsjukhuset i en annan byggnad. Då jag förstod
det kände jag mig tacksam över att vår bebis var någonstans nära och var under extra
uppsikt för säkerhets skull, efter en kämpig förlossning. Informationen om de
andra kvinnorna fick jag eftersom de talade i telefonen och med sköterskorna
under natten. Jag kunde inte sova. Jag skulle få gå och se vår bebis först då
jag själv klarade av att stiga upp och gå på toaletten. Ännu hade ingen hjälpt
mej med tvättandet, tex tandtvätt hade varit trevligt. Olika sköterskor kom och
gick, jag var omtöcknad och ville bara träffa min dotter. Försökte fråga när
jag kan stiga upp, om någon skulle hinna hjälpa mej med det och med toaletten. Önskade
få det snabbt gjort. Varje gång var det en ny sköterska som kom in, de verkade
ovetande om att jag skulle upp. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Äntligen då det redan hunnit bli eftermiddag
var det en sköterska som kom in med en rullstol och sa att nu ska du upp. Det
var inte lätt men jag lyckades ta några steg till rullstolen och toalettbesöket
var inte trevligt men lyckades det också. Nu fick jag besöka min dotter! Samma
sköterska kom med mig och var med mig hela tiden då jag äntligen fick se vår
egen dotter. Sköterskan hjälpte mig att hålla henne vid mitt bröst då jag ville
få igång amningen. Sköterskan hittade en liten skärm så att vi fick lite egen
ro. I bebirummet fanns många sköterskor och pappor och det kändes oroligt. Vårt
första möte var fantastiskt, äntligen fick jag hålla min egen dotter! Det
förvånade mig dock att hon hade en tutt (napp) i munnen. Jag hade i mitt
önskebrev om förlossningen och bebins skötsel särskilt nämnt att ifall jag inte
kan ha barnet hos mig så skall hon inte ges tutt (napp) eller tuttflaska. Med
tanke på att det kan göra amningen besvärligare. Sköterskan hjälpte mig senare
att pumpa lite mjölk för att föra den till vår dotter. Min man förde mjölken
dit genast då han kom och sköterskorna på neonatalavdelningen där hon var hade
bara stirrat oförstående på honom och sagt att med sådär lite gör de inget men att
de nog kan lägga mjölken i kylskåpet. Sköterskan som hjälpt mej pumpa den
första mjölken hade sagt att de första dropparna är jätteviktiga för bebisen,
det hade jag ju läst om också. Så nu gick vår bebis miste om den första bästa
mjölken som var meningen just för henne. Samma hände då jag senare förde mera
mjölk till henne, de viftade bort den och tyckte att hon får ju mjölk från
tuttflaskan.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 16.0pt;">Formuläret – tankar
inför förlossningen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Här emellan
skriver jag lite om formuläret som finns på HUS-sjukhusens hemsidor. Där kan du
fylla i och fundera / önska kring hur du tänkt gällande din förlossning.
Formuläret fyller du i för hand och har med dig då du kommer för att föda. Jag
hade fyllt i det på förhand och redan tidigare gett det till
diabetesbarnmorskan. Hon sa att det nu finns bland alla mina papper överst i
min folder. På Kvinnis är det ännu en pappersfolder som gäller. Det går inte
att skicka formuläret så att det skulle synas på datorn då mina uppgifter
checkas. I förlossningssalen nämnde jag något om formuläret och barnmorskan
hajade genast till och sa att hon inte sett det. Jag hade tagit för givet att
det automatiskt läses. Det är tydligen så att man helatiden behöver nämna om
att de skall titta i foldern och checka vad där står. Våra 3 barnmorskor under
förlossningen hade alltså koll på mina önskemål pga av att jag bad dem kolla
foldern. Sen då det blev akut kejsarsnitt och jag glömde påminna min man om att
han skulle be<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>sköterskan på
neonatalavdelningen att kolla foldern så kollade de aldrig den. Väldigt
konstigt att detta inte är rutin? Varför finns blanketten om den inte hör till
rutinen att kolla den? Det skall ju inte vara meningen att man själv helatiden
skall måsta påminna om den, Tvärtom! Den finns ju för att man under
förlossningen kanske inte riktigt har koll på situationen, då är det bara att
gå efter blanketten som föderskan på förhand fyllt i i lugn och ro och med
eftertanke. Eventuellt görs det inte reklam för blanketten och någon personlig
förlossningsförberedelse på sjukhuset finns inte heller. Man skall själv hitta
blanketten och läsa om förlossningsalternativ och se videon på Hus hemsida. Det
blir ingen plats för frågor etc. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Denhär texten
kopierade jag från Hus hemsida där de berättar om blanketten: ”<strong>Vi
rekommenderar att du fyller i det bifogade formuläret, skriver ut det och tar
det med dig när du kommer för att föda. </strong>Med hjälp av formuläret kan du
bearbeta och strukturera dina tankar och önskemål angående förlossningen och
födelsen av barnet. Formuläret bidrar också till en god kommunikation mellan
dig och barnmorskan.</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Link: </span><a href="http://www.hus.fi/sv/sjukvard/sjukvardstjanster/forlossningar/babyresa/forlossningen/fundera-over-forlossningen-under-graviditeten/formularet-tankar-infor-forlossningen/Sidor/default.aspx"><span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">http://www.hus.fi/sv/sjukvard/sjukvardstjanster/forlossningar/babyresa/forlossningen/fundera-over-forlossningen-under-graviditeten/formularet-tankar-infor-forlossningen/Sidor/default.aspx</span></a><u><span style="color: blue; font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt; mso-themecolor: hyperlink;"></span></u><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Hela familjen
på avdelning 52 i femte våningen</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Kejsarsnittsåret
blev inflammerat och mina inflammationsvärden var höga (CRP 123). Magen runt
såret svall upp liksom benen och fötterna. Knäna försvann. Jag hade väldigt ont
och kände mej hjälplös. Nu skulle vi ju mysa med vår älskade lilla flicka och
åka hem så snabbt som möjligt. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">En stursk äldre
sköterska rusade plötsligt in i vårt rum med en praktikant. Hon drog upp mitt
nattlinne och ritade med en kulspetspenna ett streck kring svullnaden på magen.
Det gjorde ont och jag blev förbannad. Jag förstod ingenting, hur täcks någon
sådär bara rita på mej och endast prata med praktikanten utan att ta hänsyn
till att min inflammation faktiskt är i min kropp och att jag är en människa.
Sköterskan var expert på skrock och det hördes tydligt att hon drog samma
haranger dag ut och dag in. Med svenska som modersmål tog det en stund förrän
jag förstod alla hennes kvickheter. Men hon märkte min ilska och insåg att det
fanns en människa bakom den spännande lärorika inflammationen som hon velat
visa praktikanten. Några snäsiga munhugg av mej fick henne att ändra ton. Hon
sade sen att du skall veta att du skall få så mycket smärtlindring som det
behövs. Du har varit med om så mycket och haft så mycket smärta att måttet
börjar vara rågat. Hon berättade att jag nu fick smärtlindring och antibiotika
via dropp + olika piller minst 4 ggr per dag, och ifall jag känner smärta så är
det bara att ringa i klockan och be om smärtlindring. Ingen hade tidigare
hunnit berätta vilka alla mediciner som gavs via dropp och piller, inte heller
en plan om hur de tänkt sköta inflammationen. Någon läkare fick jag inte träffa
förrän någon dag senare då jag bett om det många gånger. Jag började gråta av
lättnad, någon som förstod min situation. Jag kände att jag blivit
superkänslig, min smärttröskel var noll. Allting tog lite ont och jag var helt
ynklig. Kände då att om smärtan inte hade orsakats av något så härligt som att
få ett barn hade jag gett upp och dött. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Vet inte hur
mycket mitt psyke påverkades av mediciner och hormoner? Att försöka stiga upp
från sängen var eländigt. Oftast fick jag hjälp av mannen. Först tryckte jag på
knappen för att få sängändan upp så högt som möjligt, på det sättet kom jag i
sittläge, sedan behövde jag hjälp med att svänga mej och komma upp och stå. Då
jag gick i korridoren ropade en gång en sköterska efter mej. Här hasas det int,
ryggen rak och lyft på knäna. Argh! Pinsam kommentar! Visade mittfinger åt
henne lite senare då jag kommit in på toaletten och var bakom en låst dörr. Men
efter det gjorde jag mitt bästa. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Specialstödstrumpor
ända upp över låren hade jag behövt använda redan under graviditeten och
behövde ännu fortsätta att använda dem. Det gick inte att själv klä på eller av
dem. Så varje morgon och kväll hjälpte min man mej med det. Sedan tvättade jag
strumporna så att att de under natten kunde torka för att igen användas nästa
dag.</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">En natt vaknade
jag av fruktansvärd smärta. Jag badade i svett och hade antagligen hög feber.
Mumlade ngt för att väcka min man, han vaknade inte. Jag ringde på klockan.
Sköterskan kom och jag bad om mer smärtlindring. Hon började med en föreläsning
om hur pillren är morfinbesläktade och dibadaba…. Jag blev rädd, hade inte haft
en aning om att de varit det, eller vad det ens betydde? Antagligen var det
farligt? Sköterskan var hur som helst eländig och jag blev arg, ingen
smärtlindring! Jag blev så arg att jag fick en ordentlig adrenalinkick, steg
upp ur sängen, drog bort alla våta sängkläder, gick rakryggad och lyfte ordentligt
på knäna efter nya torra sängkläder och nattkläder, bytte till torrt i sängen
och på mej. Sen låg jag där rasande och klarvaken i nya torra kläder och
kokade. Min man hade inte ännu vaknat, var arg för det också. Det visade sej
senare att sköterskan som gett moralpredikan om smärtlindringsmedicinen var ny,
det ursäktade hon senare med då hon inte kunde hjälpa med ammningen.</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Att sköta
bebisen var inte helt lätt, utan min man hade det inte lyckats. Efter några
dagar kunde jag stå och byta blöjor, men lyftandet för att tvätta en bebirumpa
lyckades inte. Min man hade fått lite instruktioner på neonthalavdelningen av
en sköterska om hur bebisen skulle skötas. Jag frågade sen en sköterska om
något praktiskt som gällde bebiskötseln, kände mej väldigt osäker på allt.
Sköterskan svarade att allt detdär står på lapparna på väggen i ert rum. Så jag
tågade tillbaka till rummet och lusläste alla lapparna. Där fanns en lapp om
hur man skulle bada en nyfödd bebis. Ett plast skulle läggas i lavoaren
eftersom det inte fanns någon propp, kanske det också var av hygieniska skäl?
Jag började söka efter plastet, hittade inget. Jag frågade igen en annan sköterska
om var man hittar plastet för badningen? Hon svarade att man inte brukar bada
bebisarna på sjukhuset att det får ni sen göra då ni kommer hem. Nu var vi ju
ovanligtvis 1,5 vecka på sjukhuset och jag fick panik. Bebin måste badas, vi
borde ju redan vara hemma, men vi är ännu här, varför pantar de på detdär jäkla
plastet! En annan sköterska hjälpte mej sedan med att hitta plastet och gav
goda råd om badandet. Vi hann sen i alla fall aldrig bada henne då det
helatiden var något som skulle göras. På lapparna stod det också att bebisens
huvud/hår skulle borstas dagligen, vi hade inte förstått att ta bebiborsten med
som vi fått i moderskapsförpackningen. Så jag frågade igen om det fanns en bebiborste,
då tittade sköterskan konstigt på mej och sade; ”det finns ju en kamm i nessessären
ni fått?” Vi har inte fått någon nessesär? Sköterskan går efter en minigrippåse
som innehåller en kamm och några andra saker. De andra sakerna har jag ingen
aning om vad man skall göra med och vågar inte mera fråga vad de är till. Nu
har jag redan överskridit det som lämpar sej att fråga en sköterska om. Eller
så känner jag mig som en total idiot helt enkelt! </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Många av hjälpmedlen
av det som fanns i nessessären var egentligen meningen för något annat. Förstod
aldrig till vad eftersom jag inte mera orkade fråga om vad de skulle användas
till? Det var lite ”Pirkka-nixit” anda över det hela. Det fanns en massa olika
användningar till olika sjukhus tillbehör. Tex kunde näs-magslangen läggas in i
en tuttflaska och då blev det en mjölkmaskin som kunde användas då man hade
problem med amningen. Engångshandsken fylldes med hett vatten för att fungera som
värmepåse för att värma bebins fötter före blodprov eller för att värma bröstet
så att amningen eller pumpandet skulle gå bättre. Det fanns en massa olika
funktioner för allt. Är detta kutym på alla sjukhus?</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Sköterskor
rusade in och ut ur rummet, de lade många gånger ny dropp till mej som skulle
rinna färdigt, så var det mattider och bebins tider att passa, helatiden smärta
och oro över att göra allt fel, inga ordentliga instruktioner gavs och min man
var också villrådig. Då vi kom gavs ingen info hur avdelningen funkar. Alla
bara rusade hit och dit och hade bråttom. Att de inte hinner eller att det inte
finns tid var det vanligaste svaret på någon fråga. Man skulle läsa allt själv
i brochyrer och lappar på väggen. Tex mattiderna hittade vi först efter någon
dag på en lapp på väggen.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Amningen</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Amningen var
ett problem och en andra orsak till att vi stannade så länge på sjukhuset. Det
lyckades inte. Tutten (nappen) hade vi konfiskerat genast då vi fick vår bebis
till oss och kunde börja amma. De hade lagt ett rör i näsan som hon delvis hade
blivit matad egenom då hon som nyfödd behövde mycket mat eftersom hon hade lågt
blodsocker. Jag hoppas att de matade henne med donerad modersmjölk? Det är
något jag inte då kom att tänka på att fråga om. Först nu börjar jag undra och
hoppas på att det var det som gavs. Ingen kom i något skede och lade henne vid
mitt bröst för att prova om hon naturligt skulle kunnat få mat det första
dygnet. Då vi fick henne till oss var det moderskapsersättning av märket Nan
som erbjöds. Detta stressade mej också, själv skulle jag ha valt ett ekologiskt
alternativ, helst donerad modersmjölk om någon frågat mej. Om dessa två inte
gick att fixa skulle jag som tredje alternativ föredragit ett finsk märke
(närproducerat). Det finska alternativet är ett självklart val på BB i vår
närhet som vi inte fick föda på. Dethär blir ju nästan komiskt, hur kan jag
vara så bitter? Då jag var på kvinnis var jag i panik och dehär sakerna växte
till jättestora monster som nästan tog kål på mej. Kanske jag nångång i
framtiden kan skratta åt min nojighet? Men hursom helst. Då man föder och blir
mamma är man superkänslig! Det är något jag tycker de på Kvinnis och alla
ställen där man föder borde ta i beaktande!</span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Först långt
senare kom jag att tänka på att de starka medicinerna jag fick också kunde
finnas i min modersmjölk. Var det helt galet att jag ammade? Det kom aldrig på
tal, kanske det egentligen var bra att ammningen inte lyckades?<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Olika
sköterskor hjälpte till med ammandet, endel var lugnare än andra. En ung
sköterska kastade vår bebis hit och dit höll i henne med en hand så att jag
nästan fick skrika att akta lite! Insåg att hon nog höll bra i, antagligen
övade hon alla grepp hon lärt sig, och det såg bara katastrofalt tekniskt ut.
Vår bebis tyckte inte om det, hon gallskrek och ammningen lyckades inte alls.
Massor av olika sköterskor hjälpte oss med ammandet och de som berättade om hur
det funkat bäst då de själv ammat kändes tryggast, och då brukade det gå lugnt
till och vår älskling fick i sej någon klunk. Men ju hungrigare hon blev, desto
svårare blev ammandet, hon väntade på flaskan. Från flaskan hade hon ju vant
sej att äta, mina bröst fungerade som tutt. Min kusin hade alltid talat om hur
sköterskorna på barnmorskeinstitutet visat henne hur hon skulle mata med hjälp
av en liten mugg. På så sätt gick det också att äta. Jag hittade en brochyr på
rummet där det fanns en bild på en bebis som matades så, därifrån tog vi modell.
Vi tog en tuttflaskkork som fick fungera som liten mugg, vi provade att ge
mjölken med mugg och delvis genom slangen i näsan. Vi försökte avvänja henne
från flaskan. En sköterska tyckte vi var duktiga som på eget initiativ (på
finska oma aloitteisia) provade mata på det sättet. Då visade jag sjukhusets egen
broshyr med bilden. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Vi provade på
hudkontakt och alla konster jag läst om och som sköterskorna visade och
berättade om. Tex rör i tuttflaskan och andra ändan vid bröstet. Bebisen sög
från bröstet och flaskan samtidigt. Vi kämpade hårt för att få amningen att
funka. För mej fanns det just då inget annat alternativ. I tre månader ammade
jag och pumpade. Det kom bra med mjölk först, men då ingen bebi ammade
ordentligt så avtog mjölken i brösten och jag fick ge upp. Hon fick delvis min
ammade mjölk i tuttflaskan eller muggen. </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Någon vecka
efter att hon börjat med fast föda bytte vi till ekologisk moderskapsersättning.
Vår bebis var gråtig och hade illa i magen de första månaderna, så vi vågade
inte byta mjölkmärke genast. Vi provade på Nans pulvermjölk, men det blev
nästan katastrof, hon fick tydligt mer illa i magen av den. Jag önskar att en
sköterska skulle ha tex gjort upp ett ammningsprogram med mej och som alla
sköterskor i lugn och ro gått efter det. Det är förståeligt att sköterskorna
jobbade i skift och att det inte kunde vara samma sköterska som alltid hjälpte.
Nu stormade istället sköterska efter sköterska hurtigt in i vårt rum. Alla hade
sina egna bestämda åsikter, de flesta provade samma saker som vi tidigare
konstaterat att inte funkar, de var inte lyhörda om vad vi provat och vad vi
tyckte osv. Så, nu efteråt känner jag bara att vår bebis kastades hit och dit,
olika tekniska grepp övades, alla var experter och vi bara satt i våra sängar
med stora ögon och hoppades på att bebin inte faller i golvet av all hårdhänt
behandling. Hon var ju en riktig bebis som skulle ha behövt sin mammas bröst
genast efter att hon föddes. Detta gick inte att korrigera efteråt i vårt fall. </span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Äntligen hem,
men hur och när får man åka?</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Så fick vi
äntligen veta att vi följande dag får tillåtelse att åka hem. Äntligen! Det har
vi längtat efter redan många dagar. Följande morgon har vi allt packat och vi
gör oss i ordning för hemfärd, lägger alla sjukhuskläder i tvättkorgen och vi
klär oss äntligen i våra egna kläder. Vi frågar en sköterska när vi får åka och
hur man gör? Åker man bara eller? Vi får veta att bebin först skall granskas i
läkarens mottagningsrum. Hon kan inte säga vilken tid granskningen blir. Så vi
väntar, vi väntar hela dagen. Vi sitter som nålar på sängkanten och är helt
färdiga för hemfärd. Sköterskorna vill komma in och städa bort oss, nya
föderskor och barn skall få vårt rum. Vi står på oss, vi kan ju inte lämna vårt
rum förrän vi vet när det blir läkargranskning. Vi börjar fråga sköterskorna
när granskningen är, ingen vet? Kanske vi är bortglömda? Till sist tar den
barska barnmorskan med oss till läkarens mottagningsrum. Ingen läkare är på
plats, det är bara hon. Hon väger, mäter och checkar bilirubinvärdet då vår
flicka ännu är röd. Värdet ligger just under gränsen. Vi får lov att åka hem,
men vi måste komma tillbaka om två dagar för att mäta bilirubinvärdet igen. Från
sjukhuset kan vi inte låna en bröstpump för att samla upp mjölken med, så vi
åker förbi en butik som hyr ut pumpar. Vi hann just och just till
uthyrningsbutiken, vi var där 5 minuter före stängningsdags.Utan en pump klarar
vi ju inte oss nu.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Eftercheck</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Två dagar
senare är vi tillbaka på avdelning 52, det känns redan främmande. Det är igen
endast sköterskan som tar emot oss. Vår bebis har inga fel, så vi får åka hem.
Härligt! Vi tänker båda högt, hit vill vi inte komma någonsin mer! </span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Räkningen</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">En tid senare
kommer räkningen, 756 € och den skall vara betald tre veckor senare! Varifrån
skall vi plötsligt spotta fram en sådan summa. Jag ringer upp telefonnumret som
finns på räkningen. Räkningen går att dela upp i mindre rater under en längre
tid. Att det skulle bli så dyrt att föda barn kommunalt hade vi inte räknat
med. Alla tre i familjen betalade för övernattningen och för varje måltid +
andra kostnader. Vi fick ”lite bonuspoäng” ; ett kort som skulle ge gratis
sjukhusvistelse fram till årsskiftet pga av att vi överskridit en gräns för
sjukhuskostnader. Nu var det i mitten av oktober så förmånen varade inte så
länge. Vi hade tur då vi adrig behövde använda vårt gratiskort! Det kändes lite
absurt att det var bonusen!Vi skulle hellre ha tagit ett kaffepaket eller en
kryssning till Sverige. Vi skulle ju såklart ha varit tacksamma ifall vi skulle
ha råkat ha oturen att hamna in på sjukhus före årsskiftet. Men just då kändes
bonusen mest skrattretande!</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Humana sjukhus
stängs?</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Som slutord
vill jag nämna att det är väldigt synd att Borgå sjukhus styrelse inte ansökte
om fortsättning för Borgå BB och att Borgå BB stängs i årskiftet 2016-2017. Att
också Hyvinge och Barnmorskeinstitutet i framtiden stängs känns väldigt
skrämmande! Varför skall barnfödslar behöva en enorm opersonlig anstalt. Om jag
inte haft diabetes och skulle ha fött barn några år tidigare hade jag önskat
föda i Ekenäs. Ekenäs var känt för att vara ett personligt BB med specialskolad
personal för alternativa smärtlindringar och födslosätt. På Kvinnokliniken kan
man tex inte föda i vattenbassäng. I Ekenäs fanns, bassäng, akupunktur- och
zonterapikunniga barnmorskor. Jag har förstått att det i Borgå, Hyvinge och på
Barnmorskeinstitutet finns mer kapacitet för att genomgå en mer personlig
förlossning och vistelse på sjukhuset efter det. Då jag på Kvinnis undrade över
hotet att Borgå BB stängs sade sköterskan rakt ut att det stängs inte, det
finns ingen annan möjlighet än att det blir kvar. </span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;">Inga fler
födslar på Kvinnis för min del</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt;">Efter det jag
gått egenom har jag och vi bestämt att några fler barn blir det inte. De
trauman jag fått från Kvinnokliniken börjar nu nio månader senare kännas mindre
hemska. Men jag skulle inte våga eller kunna tänka mej att gå egenom det pånytt
och på det sjukhuset. Att skriva ner mina minnen har hjälpt. Jag läste också
Anna-Leena Härkönens bok; Svagt positiv. I den boken berättar hon om sin
graviditet, sina upplevelser på Kvinnokliniken och efter förlossningen. Jag
känner igen mycket i boken och känner att jag har en medsyster i henne. Det jag
upplevt är påriktigt och jag har rätt att känna mej berörd över det. Det vågade
jag inte känna före jag läst boken.</span><span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 16.0pt;"></span><br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-3480059336786214792016-07-07T07:16:00.003-07:002016-07-08T13:37:08.865-07:00Skattkarta för Juli 2016, Drömkarta, Aarrekartta, Visionboard<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-IGGQYiSY4RQ/V35jsQfM56I/AAAAAAAAANI/edwLjgqrMXUPTM6YpFXgd9I-GjeCm6y_wCLcB/s1600/IMG_5375.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://4.bp.blogspot.com/-IGGQYiSY4RQ/V35jsQfM56I/AAAAAAAAANI/edwLjgqrMXUPTM6YpFXgd9I-GjeCm6y_wCLcB/s320/IMG_5375.jpg" width="320" /></a></div>
Just så önskar jag min och vår sommar! Hav, natur, smultron, härliga ute caféer i gammalmodiga mormorsstugor...... nu känner jag redan doften av sommar!!!<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-77293956879655205712016-06-27T07:29:00.000-07:002016-06-27T07:29:11.205-07:00Inte bebis längre?När slutar bebisen vara bebis? Vår älskling har börjat krypa i ilfart, säger, däddä (pappa) och nännä (mamma), har två tänder, hålls inte i vagnen, hålls inte på skötbordet och är snabbare än hunden vid hundens matskål /O: Trots det har hunden äntligen blivit kompis med W. Han hämtar sina leksaker till henne för att leka, han kan skilja på hennes och hans leksaker. W skrattar med honom och hon får peta på metalldekalen som hänger på hans halsband. Det där lilla knyttet som föddes till oss på Kvinnokliniken den 7.10 2015 har utvecklats till en rörlig, glad, påhittig, finurlig och underbar flicka <3 Snart blir hon 9 månader och antagligen kommer hon att stå och springa inom några veckor. Hjälp! Hur skall vi hinna med. Det är nu som jag påriktigt börjar förstå varför alla sade att njut nu då bebisen är liten. Jag har nog trots det tänkt fortsätta att njuta av att få ha min älskade dotter, men kanske det inte kommer att finnas tid till att fundera över det då hon börjar upptäcka världen springandes?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-QmZ_JHAUvSk/V3E3DByCsoI/AAAAAAAAAMU/gylp656o804_icZ5O8dBSmpaWjdDSVTJACLcB/s1600/IMG_5165.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-QmZ_JHAUvSk/V3E3DByCsoI/AAAAAAAAAMU/gylp656o804_icZ5O8dBSmpaWjdDSVTJACLcB/s320/IMG_5165.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-WxsofVe9YPo/V3E3XSat3EI/AAAAAAAAAMc/OWCBzWvGKxMIU1SeqYyV4bL5w9IfaiRxwCLcB/s1600/IMG_5084.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-WxsofVe9YPo/V3E3XSat3EI/AAAAAAAAAMc/OWCBzWvGKxMIU1SeqYyV4bL5w9IfaiRxwCLcB/s320/IMG_5084.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-rUje10fiBPk/V3E3guyKGlI/AAAAAAAAAMk/R5NTUnMkx0M6eW5b0d83Z8TPXy1YfKv-ACLcB/s1600/IMG_5207.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-rUje10fiBPk/V3E3guyKGlI/AAAAAAAAAMk/R5NTUnMkx0M6eW5b0d83Z8TPXy1YfKv-ACLcB/s320/IMG_5207.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-dEhfHuTh-S8/V3E3p2yo5dI/AAAAAAAAAMw/K0vE7_lOKeUpTpkA7aXQkuSXJLqbTEIjwCLcB/s1600/IMG_5221.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-dEhfHuTh-S8/V3E3p2yo5dI/AAAAAAAAAMw/K0vE7_lOKeUpTpkA7aXQkuSXJLqbTEIjwCLcB/s320/IMG_5221.JPG" width="240" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-57781507982387027382016-06-19T02:12:00.000-07:002016-06-19T02:12:00.805-07:00skriver skriver skriver.....Det har varit lite tyst på min blogg den senaste tiden. Egentligen håller jag på och skriver en blogg varje ledig stund jag har. De lediga stunderna är få och ämnet jag skriver om är lite för stort och tungt att skriva om. Temat på det jag skriver om är vad vi upplevt på Kvinnokliniken i Helsingfors. Det stället där mycket gick snett och som vi hade för mycket att göra med i många år. Kan inte rekomendera Kvinnis för någon. Vi började med fertilitetsbehandlingarna där, sedan var det diabetskontrollerna, graviditetskomplikationer, förlossningen, akut kejsarsnitt, 1,5 veckors vistelse på sjukhuset pga inflammation, neonatalavdelningen.....<br />
<br />
Jag behöver tydligt skriva av mej gällande Kvinnis. Samtidigt väcks annat jag upplevt under de år vi önskade bli föräldrar. Speciellt vårt parförhållande, om man ens längre kan kalla det för det. Just nu känner jag mej mest som en mamma och matte, någon annan plats för mej här i hemmet ges mej inte. Och inte ens de uppgifterna känns som om jag skulle bli uppskattad för. Men någon annan plats för mej finns inte heller så här måste jag vara tills jag har styrka att kravla mej upp och bli den starka kvinna jag nångång varit. Hopas det blir snart! Ett steg i taget, först skriva av mej om Kvinnis sen jobbar jag vidare på följande sak jag är mogen för.<br />
<br />
Hej så länge!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-65933764566566947842016-06-09T12:38:00.001-07:002016-06-09T12:38:29.524-07:00Skattkarta för Juni 2016, Aarrekartta, Visionboard<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-2r1aRGWmT2I/V1nFeghp7uI/AAAAAAAAAMA/ehNttvEQqr8ITReY6ERXKSp_VUtosTvQgCLcB/s1600/IMG_5195.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-2r1aRGWmT2I/V1nFeghp7uI/AAAAAAAAAMA/ehNttvEQqr8ITReY6ERXKSp_VUtosTvQgCLcB/s320/IMG_5195.JPG" width="240" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-31726809990012890402016-05-10T06:15:00.000-07:002016-05-10T06:15:02.429-07:00 "Det finns inga energitjuvar! Det är bara dina inre vampyrer som kan suga musten av dig på allvar"<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-kQHlvP5wlM4/VzHZJmS9fDI/AAAAAAAAALw/6nYK-RnQf0IYm9ZIPbjSNv_SmjKhrwCIACLcB/s1600/IMG_5007.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-kQHlvP5wlM4/VzHZJmS9fDI/AAAAAAAAALw/6nYK-RnQf0IYm9ZIPbjSNv_SmjKhrwCIACLcB/s320/IMG_5007.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
"Det finns inga energitjuvar! Det är bara dina inre vampyrer som kan suga musten av dig på allvar"<br />
<br />
Den meningen har jag nu gått och funderat på? Hur skall jag få den att rädda mej från min egen bitterhet??? Jag läste nånstans att om man inte har några förhoppningar, drömmar eller förväntningar så blir man aldrig besviken, bara glad då något trevligt händer. Men hur gör man då? Jag menar hur slutar man att hoppas, drömma och förvänta sig, just då jag alltid tyckt att attraktionslagen funkat bäst. Då handlar det ju om att drömma, fantisera leva som om det som man önskar högst redan skulle vara...<br />
<br />
Något i mitt liv som jag gått och drömt om länge gick nyligen i kras. Under tidigare år då jag drömt om att bli mamma har morsdagen alltid varit en väldigt jobbig dag. Såklart har det varit skoj att uppvakta min egen mamma och hitta på alltmöjligt roligt program för den dagen. Det har blivit ett antal härliga utflykter, caféer, restauranger, galleribesök.... under åren lopp. Nu var det äntligen min egen första morsdag <3 Väntade med spänning på att själv bli uppvaktad.<br />
<br />
Det blev ingen uppvaktning, vår bebis är ju 7 månader gammal så hon kan ju ännu inte göra det. Hade tänkt att pappan skulle ha hjälpt till. Men så funkade det tydligen inte. Så i stället blev jag stort besviken! Hur skall det här kunna lappas? En första morsdag för en romantiker som jag är något som kommer att finnas med mej resten av mitt liv. Hur göra för att inte vara bitter, besviken...? Det som jag skrev om i första stycket fungerar inte. Nu skulle jag behöva DIN hjälp, vad är ditt tips för att inte vara bitter, jag gör ju bara mej själv illa med denhär bitterheten. Kanske det finns fler av oss så du som har tips dela dem hjärna här på min blogg eller privat<span class="go"> lipsanlintu@gmail.com.</span><br />
<br />
Under morsdagen fixade jag mej själv i alla fall en supergod lunch och så var vi med lillisen på ett härligt cafe och jag bjöd mej själv på en superlyxig glassportion. Försökte ha en härlig dag, men innuti känndes det som allt annat... Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-68387763555483126592016-04-21T10:28:00.002-07:002016-04-21T10:31:22.985-07:00Tiden rusar...Det har hänt massor sedan jag senast skrev något här, 1/2 årig bebis,
sålde på MML barnloppiset, har fixat jobb för nästa höst (1-2 kvällar i
veckan), då kan jag fortsätta vara mammaledig till årsskiftet men mest
har det hänt i bebisens utveckling <3. Det tråkiga är att jag varit
flunssig i 3 veckor och att nu då varit frisk en vecka blev bebisen
snuvig igen! Urtråkigt! Antagligen drog flunssan ut på tiden då jag inte
hann vila, eller jo jag försökte vila varje stund det var möjligt.
Bebisen har som tur varit glad och pigg som normalt på dagarna, men haft
jätte täppt i näsan på nätterna. Det absolut tråkigaste är att vi inte
kunnat gå på våra olika program, bebiträffisen, bebisim eller
mammajumpan. Förra veckan var vi som tur friska men nu denhär veckan har
vi igen behövt vara borta från våra program, äsch! Visst har vi kul på
tumis, tremis och fyris också, men att träffa andra bebisar och mammor
förgyller nog dagen extra mycket.<br />
<br />
Annars börjar det
kännas skönt med sommar i siktet, "muta"våren är förbi (O; det har
börjat leva blomrabatterna påriktigt. Min vårdepis börjar vara förbi!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-JAEwR46ZBBI/VxkG7HbknLI/AAAAAAAAALI/7PeWusmk08MhL3q6V2mtV_qvN4lEHcGLwCLcB/s1600/IMG_4847.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-JAEwR46ZBBI/VxkG7HbknLI/AAAAAAAAALI/7PeWusmk08MhL3q6V2mtV_qvN4lEHcGLwCLcB/s320/IMG_4847.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Större nappflaska och större nappar till en 1/2 åring</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-oOgpiVE7U0Y/VxkHCacrAiI/AAAAAAAAALQ/VBfRbHoVgjon2AY9MzBV3P_juBctZyEGQCLcB/s1600/IMG_4850.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-oOgpiVE7U0Y/VxkHCacrAiI/AAAAAAAAALQ/VBfRbHoVgjon2AY9MzBV3P_juBctZyEGQCLcB/s320/IMG_4850.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Loppisfynd! Allt detta kostade 21,50 € ihop (O:</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-wPau3wQTPnU/VxkHMlk1XVI/AAAAAAAAALU/cSQuFYxf7J0UmP_Cerbz-Vf-ini8CvK0gCLcB/s1600/IMG_4834.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-wPau3wQTPnU/VxkHMlk1XVI/AAAAAAAAALU/cSQuFYxf7J0UmP_Cerbz-Vf-ini8CvK0gCLcB/s320/IMG_4834.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Plockmat i form av majsstänger</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lvApK4iBc08/VxkHaG9tN-I/AAAAAAAAALY/OfdSNEdjmBk_122AN4_6Osl6v9RrzsayQCLcB/s1600/IMG_4826.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-lvApK4iBc08/VxkHaG9tN-I/AAAAAAAAALY/OfdSNEdjmBk_122AN4_6Osl6v9RrzsayQCLcB/s320/IMG_4826.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kaffe ute (O: (sommarmöblemanget ännu i förrådet)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-mRfOD_ka61E/VxkHdbHC50I/AAAAAAAAALc/OASTlj0QozU_pQe87Ti3SxE2UyceWlTjACLcB/s1600/IMG_4818.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-mRfOD_ka61E/VxkHdbHC50I/AAAAAAAAALc/OASTlj0QozU_pQe87Ti3SxE2UyceWlTjACLcB/s320/IMG_4818.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vi firar 1/2 år som bebis, mamma och pappa <3 med morotskaka</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-1c2IwuV-y1A/VxkG9yZhwXI/AAAAAAAAALM/bS76G47-HPsJ_QXrQQ7_JGWm_3BxVnkZgCLcB/s1600/IMG_4845.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-1c2IwuV-y1A/VxkG9yZhwXI/AAAAAAAAALM/bS76G47-HPsJ_QXrQQ7_JGWm_3BxVnkZgCLcB/s320/IMG_4845.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Härligt att få post <3</td></tr>
</tbody></table>
PS: Morotkakan är gjord enligt Leilas recept, jättegod! Receptet hittar du här:<br />
http://www.leila.se/leilas-morotskaka/leilas-recept/bakverk/index1,23.htm?id=2736Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-77693478773087932782016-04-01T00:20:00.003-07:002016-04-01T00:20:49.907-07:00#Skattkarta för april 2016 #Drömkarta #Aarrekartta #Visionboard <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-7jxdE98b27g/Vv4aRgtaKeI/AAAAAAAAAK4/UTHhbFRbKY4c7rfc-wFurtnIX7EMKGS8A/s1600/IMG_4769.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="239" src="https://3.bp.blogspot.com/-7jxdE98b27g/Vv4aRgtaKeI/AAAAAAAAAK4/UTHhbFRbKY4c7rfc-wFurtnIX7EMKGS8A/s320/IMG_4769.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<br />
Denhär månaden samlar jag krafter och energi i skogen. Eftersom våren alltid för mej är den jobbigaste årstiden behövs extra energi. I skogen andas jag frisk skogsdoft och i en mossig tallskog med berg syns inte gatudammet, gyttjan och de livlösa gräsmattorna. I skogen är det grönt och fint. En varm och solig vårdag är det härligt att sitta på en sten eller ett berg och bara njuta, då kan det rentav kännas som sommar om stenen / berget är solvarmt. Kanske skall jag sitta där på berget och läsa en härlig bok. Hemma har jag inte ro för att läsa trots att jag har en massa intressanta böcker.<br />
<br />
Vackra mönster är också min gej. Här har jag hittat bilder på en fin tapet och två fina mattor, hoppas på att just dessa eller ännu bättre hittar vägen till vårt hem. Det skulle vara härligt!<br />
<br />
Att leva i stunden representeras av texten "Bäst just nu". Känner att jag har väldigt svårt med det, oroar mej om framtiden och känner helatiden att allt blir ogjort. Långa to doo listor hjälper mej att komma ihåg allt och gör att jag inte hela tiden behöver rabla upp och försöka komma ihåg det som jag måste komma ihåg att göra. Att komma ihåg att skriva upp allt på listan och så ta en liten stund varje dag då jag gör något på listan skulle vara mitt mål från och med nu. Inte famla hit och dit och oroa mej för att jag glömt ngt viktigt. Med en liten bebis att ta hand om blir det inte många lediga minuter att fixa grejer på. Med bra organisering och planering skulle det funka bättre tror jag.<br />
<br />
Att äta hälsosamt är viktigt, mina kolesterolvärden sköt i höjden under graviditeten. Nu är de bättre men känner att jag ännu behöver ändra mina matvanor för att må bättre. Jag är ständigt sötsugen och längtar efter choko. Om jag äter tillräckligt och regelbundet ordentlig mat så blir sötsuget mindre. För en diabetiker är det ju extra viktigt.<br />
<br />
Så nu kastar jag upp min skattkartebäställning till universum och litar på att jag får den hjälp som behövs och att jag lugnt och tryggt kan leva min skattkarta utan tvivel och dubier hela månaden ut <3Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-84466878210433593962016-03-25T12:47:00.002-07:002016-03-25T12:47:57.621-07:00Glaset är halvtomt för mej på vårenVåren är inte min grej. Har funderat mycket på varför. Känns som om alla går omkring och jublar över hur snön smälter och att nu är det vår. Jag sörjer då snön smälter, ännu har jag inte hunnit skida så mycket som jag velat. Jag har inte en enda gång hunnit till slalombacken. Plötsligt förvandlas den vackra vita vintern till slaskig, mutig, smutsig vår. Då allt smultit och värden är helt brun och tillplattad av snön börjar dammet yra omkring så att näsan börjar rinna och jag nyser stup i kvarten. Solen bländar så att huvudet värker och dammet knastarar mellan tänderna. Såhär har våren alltid varit för mej. Varför är det så ljuvligt för de flesta? Jag älskar vintern, sommaren och hösten. Är det allergin som gör att glaset är halvtomt för mej på våren? Att skida ut på isen i gassande solsken i mars skulle vara underbart! Synd att isen inte så ofta håller då mera. Kanske jag i framtiden borde passa på att resa bort under våren med familjen. Tex åka till alperna och skida för att få skidransonen tillfredställd. Under tiden skulle sommaren komma till Finland. Men det blir ju sommar först i Juni, så väntan och resan blir lång. Först då träden har blad och gräsmattorna gröna börjar glaset kännas halvfullt och snart helt fullt igen.<br />
<br />
Här är några bilder från morgonlänken med hund & bebis, deprimerande enligt mej!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-wrY209bz3Xg/VvWUsZRje4I/AAAAAAAAAKE/dvPlaLsROwscEsUUXD3CFE8AqLsTxdsXA/s1600/IMG_4717.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-wrY209bz3Xg/VvWUsZRje4I/AAAAAAAAAKE/dvPlaLsROwscEsUUXD3CFE8AqLsTxdsXA/s320/IMG_4717.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-KKuapxnD1i8/VvWUcenBQZI/AAAAAAAAAJ8/jrVqBSw1RSUBRpXaAaQvnalazdiFMzqWg/s1600/IMG_4718.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-KKuapxnD1i8/VvWUcenBQZI/AAAAAAAAAJ8/jrVqBSw1RSUBRpXaAaQvnalazdiFMzqWg/s320/IMG_4718.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Smutsig snö</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-JoutPaDOTFA/VvWUpSVH2lI/AAAAAAAAAKA/ab3CIflgVdQvw3bZCnLYcJT1iVlEtG4dw/s1600/IMG_4719.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-JoutPaDOTFA/VvWUpSVH2lI/AAAAAAAAAKA/ab3CIflgVdQvw3bZCnLYcJT1iVlEtG4dw/s320/IMG_4719.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-GaexjJtD1D4/VvWUyCcUcII/AAAAAAAAAKI/PSrTry7_f2AjMx7SZY9-Q7BbIaT7USUOw/s1600/IMG_4720.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-GaexjJtD1D4/VvWUyCcUcII/AAAAAAAAAKI/PSrTry7_f2AjMx7SZY9-Q7BbIaT7USUOw/s320/IMG_4720.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Y0gT7Tai7iI/VvWU3A8ye8I/AAAAAAAAAKM/ewVVo75zI9UupK0aIhFmSRlFi1N0ceyWA/s1600/IMG_4721.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-Y0gT7Tai7iI/VvWU3A8ye8I/AAAAAAAAAKM/ewVVo75zI9UupK0aIhFmSRlFi1N0ceyWA/s320/IMG_4721.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-PrOnTl8Z7DM/VvWU9dTSEZI/AAAAAAAAAKQ/x7XeFwjpZg8Vfg4sdfGz3ec6ZqWFwD7lQ/s1600/IMG_4725.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-PrOnTl8Z7DM/VvWU9dTSEZI/AAAAAAAAAKQ/x7XeFwjpZg8Vfg4sdfGz3ec6ZqWFwD7lQ/s320/IMG_4725.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-1fnARR3khs8/VvWVhH9hMJI/AAAAAAAAAKY/x5bfELdpgd4impiuyeqy9vrpLX3uxVZgw/s1600/IMG_4722.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-1fnARR3khs8/VvWVhH9hMJI/AAAAAAAAAKY/x5bfELdpgd4impiuyeqy9vrpLX3uxVZgw/s320/IMG_4722.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-64463321742687734802016-03-14T13:31:00.004-07:002016-03-14T13:31:35.490-07:00Att ha råd med fertilitetsbehandling?
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:SV;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:10.0pt;
mso-ansi-font-size:10.0pt;
mso-bidi-font-size:10.0pt;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:EN-US;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<span lang="SV">Det har väldigt få. Själv tänkte jag förut att
det endast var filmstjärnor och miljonärer som höll på med
fertilitetsbehandlingar och ännu tänker jag att de adopterar barn varifrån som
helst utan många års väntetid (det stämmer kanske inte alls?). </span>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Nu vet jag bättre! Vi har lagt ut 25000 €
under 5 års tid på olika fertilitetsbehandlingar och mediciner. Det hade vi
absolut inte råd med! Men då det egna barnet inte på naturlig väg kom fanns det
för oss, eller mest mej inte någon annan lösning. Min sambo kunde tänka sej ett
barnlöst liv, men jag kunde inte. Han stödde mej och tillsammans gav vi oss in
i fertilitetsbehandlings processen. Vi kunde inte då ana hur länge det skulle
ta och hur dyrt det skulle bli.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag hade tidigare planerat att fortsätta
studera så hade sparat en del pengar för det. Backade ut min studieplats och
använde till en början de pengarna för fertilitetsbehandlingarna. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Det fanns ingen orsak till barnlösheten och
behandlingarna gick bra förutom att de befruktade eggen inte ville fastna i min
livmoder. Jag producerade många fina egg som nästan alla befruktades av min
sambos fina spermier, min livmoder var fin och läkarna förstod inte varför
äggen inte fastnade. Dessa faktan gjorde att vi inte gav upp. Nu efteråt tänker
jag att vi kanske skulle ha avslutat processen om det hade funnits något som
var fel och att inget hopp hade givits oss? </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Min lönenivå räknas till de lågavlönades, min
man har bättre lön än jag men den är också helt normal (han är inte
högavlönad). Jag har alltid haft många järn i elden så nu aktiverade jag mej
destu mera och gjorde 3 olika jobb för att kunna lägga mer pengar åt sidan
varje månad. Min huvudsyssla är i en annan stad så jag kör 120 km per dag till
och från jobbet. Jag avstod från min bil och vi gjorde/gör så gott vi kunde/kan
för att klara oss med en bil. Det var/är för mej en stor sak. För mej har en egen
bil alltid betytt att jag är en självständig stark kvinna som inte behöver vara
beroende av andra. Kanske det låter lite tokigt men det tär ännu på min
självkänsla att inte ha en egen bil. Någon fin bil har jag aldrig haft, 2 gamla
små skruttiga Fiatar i rad och så några andra skruttor före det. En bil att
komma och gå med. Mina olika jobb har alltid förutsatt att jag har bil, dels
behöver jag ha mycket saker med mej och dels behöver jag sköta olika ärenden
snabbt och behändigt på olika ställen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Förutom 25000 € till fertilitetskliniken och
apoteket har det också gått en hel del pengar till alternativmedicinen. Tre
olika akupunktörer & kinesisk medicin, flera olika terapier (det har varit
väldigt tungt psykiskt), psykopraktorn, osteopaten och en del annat som jag
inte just nu minns. Under fem år av desperation provar man på allt och räknar
inte slantar. Jag har inte koll på hur mycket pengar det har gått åt, och vill
inte heller räkna. Under den här tiden har jag också varit två månader
sjukskriven, ett år alterneringsledig och tre månader tjänsteledig för att
hålla ihop. Detta alltså från mitt dagsjobb, de två andra jobben har jag gjort
destumera under de här perioderna för att det skulle ha varit möjligt. Hela tiden
har jag klarat mej just och just ekonomiskt, mina ledigheter har inte belastat
min sambos ekonomi. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">De senaste åren har det inte varit möjligt att
resa, äta ofta ute eller göra något annat som kostar mycket. Det mesta i
klädväg, gåvor etc har jag fyndat på loppis eller gjort själv. (Jag älskar
lopptorg och att fynda på dem, är också med i en del loppisgrupper i närområdet
på facebook).</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Vi hade gett upp och slutat behandlingarna. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Nu skulle det bli möjligt att fixa nytt tak
till huset! Några dagar före telefonen ringde hade vi skrivit under kontraktet
för ett nytt tak. Då telefonen ringde fick vi veta att vi var först i kön för
donerad eggcell. Helt magiskt! Vi var inte medvetna om att vi var i någon kön. Antagligen
har vi varit så omtumlade efter missfallet att vi inte riktigt hade koll på att
vi gått med i kön? Vet inte riktigt varför det alternativet inte fanns i vårt
medvetande, eventuellt kan kostnaderna ha hindrat oss från att medvetet våga
tänka på det alternativet? Men nu ville vi inte missa chansen. ”Pengar finns,
och det kommer varje månad mer”, mitt eget citat påhittat efter att jag hördeTommy
Hellstens citat ”Aikaa on ja sitä tulee kokoajan lisää”. Vi hade just skrivit
på en takskuld på 14000 € och nu skulle den donerade eggcellen + behandlingarna
kosta 7000 €. Vi delade upp det så att mannen tog taklånet och jag skulle
betala eggcellen och behandlingarna. Jag började genast lägga in 500 € av min
lön på sparkontot varje månad. Det var en stor summa så jag fick nästan varje
månad flytta tillbaka en stor del till mitt brukskonto. Men jag lyckades få
ihop en bra grund för att inte behöva låna hela summan på 7000 €. Sparade från
september 2014 till mars 2015. På kliniken kunde man ta lån och så frågade jag
på jobbet om förskott eller lån. Tänkte att det var pinsamt att fråga på jobbet
men om det lyckades var det värt det. Det lyckades med lite justeringar. Jag
fick min semesterpenning i förskott och så visste jag att jag i slutet av året
skulle få en stor skatteåterbäring pga av min långa arbetsväg, den summan fick
jag låna från jobbet i mars och betalade tillbaka i desember då
skatteåterbäringen kom. På det här sättet kunde jag redan i mars betala
kliniken en del och så tog jag deras lån för resten av summan. Jag konsulterade
också med min egen bank om lån och visakortsbetalning. Min bank kunde inte ge
ett lika förmånligt lån som kliniken och visakortsräntan på en så stor summa
var inte heller lönsam. Klinikens lån var räntefritt då man betalade tillbaka
hela summan på ett år. Om lånetiden gick över ett år var räntan jättehög. Så
jag satsade på att få allt betalt på ett år. Det blev ett fattigt graviditetsår.
Men jag lyckades få alla skulder betalda och nu är jag helt skuldfri från
fertilitetsbehandlingskosnaderna. Och nu har vi fått mer än högsta vinsten på
lotto, en egen liten flicka! Det befruktade donerade egget fastnade på första
försöket! Och vi började vänta barn!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Allt som vi har behövt för bebin har jag
hittat som begagnat och så har kompisar lånat och gett en del. Visst skulle det
vara härligt att kunna gå till en barntillbehörsbutik och köpa något nytt. Men
jag har inte ens vågat gå och titta, vill inte få habegär (O; Vi är väldigt
nöjda med allt vi har och det är inget som saknas vår älskade bebis. Hon har
allt och lite till. Man kan också fynda för mycket på lopptorg och få i
överflöd av vänner och bekanta (O:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Att inte kunna amma harmar väldigt mycket! Jag
hade så längtat att få göra det och det skulle ju ha varit det bästa för
bebisen. Ersättningsmjölken blir en stor extra kostnad trots att någon kan
tänka att den inte är dyr. Blöjor är också en stor kostnad som vi minskar med tygblöjor.
Jag har hittat splitternya tygblöjor på lopptorget för endast några euro
(inhandlade från butiken är de betydligt dyrare). Tygblöjor hade vi använt i
vilket fall som helst, det är ju en ekologisk fördel också. Tygblöjor använder
vi hemma då flickan är vaken. Under natten förlängs sömnen med engångsblöjor
som inte känns så våta. Då vi rör oss på stan eller går på visit är
engångsblöjor enklare. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Nu har vi ännu vårt 70-tals hus som behöver
renoveras färdigt. Då behandligskosnaderna är betalda kanske det i framtiden
blir över lite för att vi skall kunna fortsätta med att fixa på huset, gården….
och så drömmer jag om en egen bil!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Vi hade inte råd med
fertilitetsbehandlingarna, men en räkning i taget lyckades vi på något sätt alltid
betala. Det krävs fantasi, vilja och en stark tro på att det skall lyckas! Att
göra en människa och all den lycka det för med sig kan inte mätas i pengar! </span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-25174437409014116452016-03-06T04:46:00.003-08:002016-03-06T04:46:51.604-08:00#aarrekartta #skattkarta #visionboard<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-njAenD3aOlI/VtwmjEu5nOI/AAAAAAAAAJo/m7YaFzxd50w/s1600/kalenderskattkarta%2Bmars.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-njAenD3aOlI/VtwmjEu5nOI/AAAAAAAAAJo/m7YaFzxd50w/s320/kalenderskattkarta%2Bmars.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783625633579120012.post-71307924986558443412016-02-24T05:26:00.000-08:002016-02-24T05:30:12.678-08:00Hiton Ikea<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Times;
panose-1:2 0 5 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:SV;
mso-fareast-language:EN-US;}
p
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:Times;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:10.0pt;
mso-ansi-font-size:10.0pt;
mso-bidi-font-size:10.0pt;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-ansi-language:EN-US;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:70.85pt 2.0cm 70.85pt 2.0cm;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
Jo, just det. Det går ju inte att göra besöket till Ikea snabbt. Speciellt
som vi hade bebin med oss. Största delen av dagen gick åt till utflykten. Vi besökte
skötrummet 3 ggr, värmde mjölk 2 ggr, vi åt och köade i matkön i tur och
ordning, vagnen rymdes inte i den smala matkögången. Som tur hade vi inte
brottom! Det här var vår första familjeutflykt i allmänna utrymmen. Vi har ju nog
varit på en massa sådana utflykter som vi åkt hem till vänner och släktingar.
Lillisen åkte med bland hyllorna, sovande bakom gardinen i sin bilstol. Då hon
var vaken satt hon i bilstolen med gardinen uppdragen eller i pappas famn. Hon
var salig, med stora ögon tittade hon sej omkring. Bilstolen rymdes bra i Ikeas
stora köpvagn. Natten efter Ikea fick jag väcka bebin då hon sovit över 8 timmar
(under den tiden hade hunden behövt ut 2 ggr /O:). Inte ens bebisimmet har
påverkat bebin så mycket att hon skulle bli så trött som efter Ikea. Utflyktens
huvudtema var att se vad det finns för grejer till bebirummet som vi borde
börja fixa så småningom. Egentligen hittade vi inget till rummet men nu vet vi
vad det finns på Ikea då vi kommer igång. Bebirumsbudjeten är ju nästan 0€ då
inget extra just nu finns, men jag litar på att jag hittar allt vi behöver på
loppis eller att det fixar sej på något annat sätt. Jag är ju hantverkare så en
del går att fixa till själv också bara jag hittar den röda tråden och stilen
bebirummet skall ha (O:
<br />
det här köpte vi + lite annat praktiskt vi behövde. Som tex ett nytt tyg
till strykbrädet.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-4Za9XxhRQyE/Vs2k39oCCbI/AAAAAAAAAJM/EsY8jidUJk0/s1600/IMG_4625.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-4Za9XxhRQyE/Vs2k39oCCbI/AAAAAAAAAJM/EsY8jidUJk0/s320/IMG_4625.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kanske det här är lösningen då täcket åker av, bebisovpåse! </td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-7S57Ju2EuoM/Vs2k2Gei4QI/AAAAAAAAAJI/poHKwr-_iX0/s1600/IMG_4627.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-7S57Ju2EuoM/Vs2k2Gei4QI/AAAAAAAAAJI/poHKwr-_iX0/s320/IMG_4627.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nitade fast nytt vaxtyg från Ikea på köksbordet. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-Wwxzo543VN4/Vs2k4v6jQ7I/AAAAAAAAAJU/jduEJSU7HSg/s1600/IMG_4619.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-Wwxzo543VN4/Vs2k4v6jQ7I/AAAAAAAAAJU/jduEJSU7HSg/s320/IMG_4619.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bebin svänger sej redan hit och dit. </td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/18415600376985636911noreply@blogger.com0