racerkrypande bebis och hund med tratt...

Argh!!! Känner mej som någon värre polis här hemma. Hunden har två sår på foten som han febrilt slickar på. Jag fick lägga en huvudtratt på honom så att han inte kommer åt såren. Eländigt! Han är olycklig med tratten, stöter med den i alla dörrkarmar och fastnar på de mest galna ställen. Stakin! Jag tar av honom tratten varje gång han skall äta, dricka vatten, ut och kisa på bakgården eller då vi går ut på hundpromenad. Jag putsar såren med Betadine och lägger Vetramilsalva på. Nu efter några dagar har såren blivit bättre och jag har befriat honom från tratten. Emellanåt fuskar han i alla fall och börjar slicka på såren, han slutar genast då jag säger till. Men de senaste dagarna har jag fått fungera som tratt på- och avtagare, sårputsare, och nu som slickpolis. Hunden är olycklig och nolo då han slickar och jag känner mej eländig som måst ha koll på honom hela tiden.

Bebisen är nästan 11 månader gammal och väldigt rörlig. Hon racerkryper omkring och klättrar upp och stå mot allt. Hon faller handlöst stup i kvarten och jag får rusa och ta upp henne i famnen för att trösta. Hunden, hundmaten och hundvattenskålen är hennes favoritmål. Hunden äter aldrig upp allt så det finns alltid mat i hans matkopp. Så jag rusar för att lyfta upp matkopparna helatiden känns det som. Vi lade en extra vattenskål till hunden i badrummet ifall vi i misstag glömmer vattenskålen på bordet och går ut. I och för sej är det inget problem för hunden att hoppa upp på bordet, men det vill vi ju inte att han gör. Han lärde sej snabbt vattenskålen i badrummet för han går ofta dit. Där får han kanske lite lugn och ro också. Till badrummet har bebisen inte ännu hittat. Det ligger i den orenoverade delen av vårt hus så vi brukar inte vara i den delen. Bebisen racerkryper också efter hunden, väcker honom i hundkorgen, drar i hans tratt och sticker sina fingrar i hans morrande mun. Jag gör allt för att hinna fram i tid så att bebisen inte hinner bråka allt för mycket med vår underbara gamla hund. Bebisen är ju såklart också underbar, och jag vill ju inte att hunden nafsar efter henne. Hunden gör nog inte henne illa, men han är en hund och om hon gör honom illa så kan han nafsa till lite mindre varsamt än hittils. Stakars hund!

Ibland tar jag bebisen med ut för att hunden skall få sova och vara i lugn och ro en stund. Då vi kommer tillbaka hör vi redan på långt håll hur han gråter och ylar i sovrummet. Så han saknar oss trots all pina vi utsätter honom för. Det är helt ofattbart hur en hund kan vara lojal och älska sin familj trots att vi just nu säkert är en eländig famil.

Just nu känner jag mej som en äcklig polismatte och polismamma, jag rusar efter alla och kollar att ingen gör nån eller sej själv illa. Jag skriker: NEJ! heltiden och vill bita mej i tungan för att jag ju inte vill säga ordet nej. Hur gör man för att inte göra det? Hur hinner man vara finurlig och säga något förebyggande fiffigt iställer för nej då hundmaten redan är i handen och påväg in i munnen, vattenskålen omkullvällt och allt vatten har runnit in under frysen, eller då bebisen har krupit upp på bordet för att hon inte längre orkar sitta i matstolen????

Jag tyckte bebisen sa nej samtidigt som hon tog i vattenskålen och lyfte upp ena kanten så allt rann ut. Hennes första ord får inte bli NEJ!

Ledsen tratthund

Bebin fastspänd för att inte rymma upp på bordet

Semester med bebi och hund

Att semestra med en hund, en 10 månader gammal bebi och två ganska nyblivna föräldrar kräver lite mer planering om man vill ha en skön semester. Just lugnt och skönt är det vi önskar av vår semester Vi behöver andas ut, vila och komma bort från vardagen och allt som borde göras där hemma. (Vi bor i ett hus som vi renoverat i 6 år och det finns massor att göra ännu). En semester som består av morgondopp, bastu, sömn och att ha det roligt tillsammans. Det får inte vara stressigt att laga mat, diska, inga tidtabeller och inga måsten. Gärna en stuga med diskmaskin, bastu, innetoalett osv till ett rimligt pris. Mammapenningen och moderskapsledigheten tog just slut så nu lever vi knappt ett halvt år då jag ännu stannar hemma från jobbet fram till årsskiftet.

Hunden är 14,5 år och har haft en jobbig sommar med öron-, ögon- och nagelinflammation. Efter att jag ensam tidigare i somras åkte iväg till sommarstugan i Åbolands skärgård med bebi och hund kändes det inte lockande att åka dit pånytt. En liten stuga med utedass och 30 m stup ner till bastu och strand. Den långa bilfärden gick inte så bra då bebisen grät en stor del av färden. Hon satt med ryggen åt i baksätet så det svårt att lugna ner henne. Sång och prat hjälpte lite men det blev många stop och pauser under resan dit och tilbaka, jag behövde koncentrera mej hårt på att hållas lugn. På stugan blev det också jobbigt då bebisen främmade för mormor under hela vistelsen. Att då behöva gå på utedass kändes jobbigt. Den stund jag var borta gallskrek bebisen och mormor var förtvivlad, och hunden satt på terasskanten och väntade. Till en viss mån är det ju härligt att vara så uppskattad och viktig efter många års singelliv då jag kännt mej ensam och onödig. Just nu finns det två stycken som vill vara med mej varje sekund. Väldigt ovant! Härligt och stressande på samma gång!

Jag och mina älsklingar chillar på sommarstugan.

Då min man nu har semester i augusti hittade vi på att hyra en stuga relativt nära. Vi hittade ganska förmånliga och fina stugor på campingplatsen i Kotka. Stugan hade alla bekvämligheter, diskmaskin, lakarn, handdukar, bastu, dusch, micro, vattenkokare... Vi behövde ha hunden med oss då hundvakten vi brukar anlita inte mera vågar ha honom pga alla krämpor, den höga åldern och rädsla över att något händer honom. Så nu hade vi en liten ministuga nära havsstranden med allt vi behövde i stugan. Då man inte är hemma kan man bara ta det lugnt och göra ingenting de stunder som bebisen sover förmiddags- och eftermiddagssömn.

Här gick vi på morgondopp varje morgon.

Ingen brådska på morgnarna. Vår bebis är som tur inte morgonpigg så vi sov till ca kl. 8, sen myste vi allesammans en stund i sängen före morgongröten. Efter gröten tog vi en liten promenad med hunden där mitt morgondopp ingick. Bastun hade vi lagt på då vi vaknade, så den var varm då vi kom tillbaka till stugan. Jag badade först och fixade mej i ordning. Efter det gick min man på morgondopp och sedan badade vi bebisen och hon bastade och babade lite till med sin pappa. Efter allt detta började det bli lunchdags och bebins förmiddagssömn. Då hon sedan vaknade kl. 13-14 tiden for vi iväg på någon utflykt allesammans. En dag besökte vi Langinkoski (http://www.langinkoskimuseo.com/), kejsarens fiskestuga mitt i ett vackert forslandskap. Vår gamla hund, blev ivrig, han älskade stället. Vår hund hade redan vid hyresstugan plötsligt velat ut i vattnet. Något han aldrig gjort förut trots att vi försökt locka i honom flera gånger under årens lopp. Nu ville han simma flera gånger per dag. Jag fick gå med första gången då han försökte simma, han sprattlade med fötterna åt sidorna och han visste inte hur man skulle göra. Då jag också gick i och lockade honom lite längre ut funkade det bättre.

Langinkoski

Vi hade bokat stugan för tre nätter och insåg redan andra dagen att vi inte ännu vill åka hem. Min man föreslog att vi skulle åka vidare till Punkaharju. Det lät bra tyckte jag också så vi hittade ett nytt annorlunda boende på campingen där. Ett liten enrummare på bottenplan i ett tvåvåningshus. Det fanns kokmöjligheter, bastu och en egen liten terass/balkong. Campingområden är hundvändliga så det var inga problem med att vi hade hunden med. Vi ville inte lämna honom ensam på rummet så vi hade alltid med honom. Då vi åt ute var det på olika uteserveringar, det funkade nästan bra. Vår hund är ganska skällig, så om det fanns någon annan hund på serveringen eller som gick förbi, blev det liv i luckan! Men vi ville att hela vår familj skulle få vara med på allt, det var resans syfte. Så vi tog det lugnt så att det inte blev för mycket för bebis och hund. De behövde båda sova på dagarna. Det var en regning vecka så det var riktigt ok att åka kors och tvärs med bilen i vackra Punkaharju med omnejd medan barn och hund vilade. 

Olofsborg i Nyslott

Man fick inte ta hunden med in i Olofsborg, men det gjord inget. Det var väldigt vackert i parken och stadsdelen runtomkring. Vi åt god mat på en restaurang med uteservering. Det kom en regnskur medan vi åt, som tur fanns det ett ordentligt regnskydd som tak så vi blev inte våta.


I Punkaharju fortsatte vi med samma förmiddagsrutiner, morgondopp och bastu. På eftermiddagarna var vi på utfärd. En dag gick vi en 3 km:s utmärkt skogsvandring. Skogen var planterad med olika sorters granar från hela världen, här fanns också Finland hösta tall. Det blev lite kämpigt på slutet då vi irrade bort oss bland stigarna, men till sist hittade vi rätt stig. För hunden blev det lite tufft, vi har inte gått så långa länkar med honom på ett tag. Han drack och vadade i alla små beckar, han föredrog dem framom vattenburken vi hade med oss. Tuff hund! Min man bar bebin i bärsele och på axlarna under vandringen.

Te, kex och godis paus

Bebin somnade under vandringen

 
På kvällarna då bebin somnat spelade vi Carcassonne. Ett oöppnat bredspel vi haft några år i skåpet. Jag fick ett infall att vi skulle ta med det. Vi har inte spelat eller gjort något sådant tillsammans på flera år. Det råkade sej dessutom så att vi vann och förlorade i tur och ordning. Vi var jämna spelare och genast då bebin somnat började vi ivrigt spela. Det var jätteroligt!

Efter en vecka åkte vi hem igen och kvällsspelandet fortsatte flera kvällar frammåt. En kväll insåg jag att vi måste ta en paus eftersom vi lär oss alla spelbrickor utantill och då blir spelet för lätt. Kanske vi får skaffa oss något nytt roligt spel? Semestern gjorde gott. Ett lugn och en ny sorts sammanhörighet växte fram i vår familj under den. Vilken härlig familj jag har <3

Skattkarta för September 2016, Drömkarta, Aarrekartta, Vision Board

Jag älskar hösten <3 och den här skattkartan passar mej precis nu!