"Det finns inga energitjuvar! Det är bara dina inre vampyrer som kan suga musten av dig på allvar"
Den meningen har jag nu gått och funderat på? Hur skall jag få den att rädda mej från min egen bitterhet??? Jag läste nånstans att om man inte har några förhoppningar, drömmar eller förväntningar så blir man aldrig besviken, bara glad då något trevligt händer. Men hur gör man då? Jag menar hur slutar man att hoppas, drömma och förvänta sig, just då jag alltid tyckt att attraktionslagen funkat bäst. Då handlar det ju om att drömma, fantisera leva som om det som man önskar högst redan skulle vara...
Något i mitt liv som jag gått och drömt om länge gick nyligen i kras. Under tidigare år då jag drömt om att bli mamma har morsdagen alltid varit en väldigt jobbig dag. Såklart har det varit skoj att uppvakta min egen mamma och hitta på alltmöjligt roligt program för den dagen. Det har blivit ett antal härliga utflykter, caféer, restauranger, galleribesök.... under åren lopp. Nu var det äntligen min egen första morsdag <3 Väntade med spänning på att själv bli uppvaktad.
Det blev ingen uppvaktning, vår bebis är ju 7 månader gammal så hon kan ju ännu inte göra det. Hade tänkt att pappan skulle ha hjälpt till. Men så funkade det tydligen inte. Så i stället blev jag stort besviken! Hur skall det här kunna lappas? En första morsdag för en romantiker som jag är något som kommer att finnas med mej resten av mitt liv. Hur göra för att inte vara bitter, besviken...? Det som jag skrev om i första stycket fungerar inte. Nu skulle jag behöva DIN hjälp, vad är ditt tips för att inte vara bitter, jag gör ju bara mej själv illa med denhär bitterheten. Kanske det finns fler av oss så du som har tips dela dem hjärna här på min blogg eller privat lipsanlintu@gmail.com.
Under morsdagen fixade jag mej själv i alla fall en supergod lunch och så var vi med lillisen på ett härligt cafe och jag bjöd mej själv på en superlyxig glassportion. Försökte ha en härlig dag, men innuti känndes det som allt annat...
