I förrgår träffade vi några mammor
och bebisar vi bekantat oss med på på olika bebiträffar. Vi
har träffats några gånger förut men vi känner inte varandra så bra ännu.
Våra åldrar kom på tal, jag visste nog att jag
skulle vara äldst men hade trott de andra var betydligt yngre. Det visade sej
att de andra mammorna var 41, 37 och 25 år. Jag fyllde just 44 år. Egentligen
har det här med ålder inte haft så stor betydelse för mej. Speciellt inte då
det gäller att umgås med andra mammor (som jag tror att oftast är yngre än jag).
Vi är ju alla i samma båt. Alla lika bortkomna, förundrade, saliga
bebisföräldrar. Vi har massor gemensamt, allas våra vardagar består av att
sköta en liten bebis och allt som hör därtill. Åldern har ingen betydelse här.
Så gammal är jag inte att krafterna skulle ta slut på grund av åldern.
Det visade sej att hon som var yngst av oss
hade jobbat som dagistant i gruppen för de mista barnen i många år. Hon har
alltså mest bebierfarenhet av oss alla, hon är lugn och säker i sitt mammaskap.
Då vi kommit in på personligt snack kom det
fram att vi alla hade haft det svårt att bli gravida. En av oss hade aldrig
blivit gravid trots många års fertilitets behandlingar, i 12 år hade hon och
hennes man väntat på sin bebis, de sista 6 åren väntade de på sitt adoptivbarn.
Nu känns våra 6 års försök nästan som lite.
De två andra hade väntat på att bli gravida i
2 år. Den ena av dem hade också sökt hjälp från fertilitetskliniken för att
checka upp ifall det fanns hinder för graviditet. Så 3 av oss 4 hade besökt
fertilitetskliniken.
Jag och en annan av oss hade också varit med
om missfall. Det fick vi nu också prata ut om lite.
Vad är oddsen att just vi fyra råkade hamna i
samma gäng? Jag är väldigt tacksam över det, vi hade en fin pratstund på
stranden och kände att vi alla kunde stöda varandra i det vi alla gått igenom. Vi konstaterade att det finns väldigt många som har problem med att bli gravida och väldigt många som genomgått missfall. Det är saker man inte berättar ens för sina närmaste. Helt galet? Genom att tala får man stöd.
Jag är glad över att ha hittat så fina nya
vänner. Våra barn är alla i samma ålder, så i vår lilla stad kommer vi nog att
ha med varandra att göra i många år framåt.
