Glaset är halvtomt för mej på våren

Våren är inte min grej. Har funderat mycket på varför. Känns som om alla går omkring och jublar över hur snön smälter och att nu är det vår. Jag sörjer då snön smälter, ännu har jag inte hunnit skida så mycket som jag velat. Jag har inte en enda gång hunnit till slalombacken. Plötsligt förvandlas den vackra vita vintern till slaskig, mutig, smutsig vår. Då allt smultit och värden är helt brun och tillplattad av snön börjar dammet yra omkring så att näsan börjar rinna och jag nyser stup i kvarten. Solen bländar så att huvudet värker och dammet knastarar mellan tänderna. Såhär har våren alltid varit för mej. Varför är det så ljuvligt för de flesta? Jag älskar vintern, sommaren och hösten. Är det allergin som gör att glaset är halvtomt för mej på våren? Att skida ut på isen i gassande solsken i mars skulle vara underbart! Synd att isen inte så ofta håller då mera. Kanske jag i framtiden borde passa på att resa bort under våren med familjen. Tex åka till alperna och skida för att få skidransonen tillfredställd. Under tiden skulle sommaren komma till Finland. Men det blir ju sommar först i Juni, så väntan och resan blir lång. Först då träden har blad och gräsmattorna gröna börjar glaset kännas halvfullt och snart helt fullt igen.

Här är några bilder från morgonlänken med hund & bebis, deprimerande enligt mej!

Smutsig snö