idag

Dagarna går i ett huj! Vår lilla flicka har redan fyllt 3 månader och inga ordentliga rutiner och grepp om vardagen har bildats. Kanske det försvåras av att pappan jobbar skift, det påverkar ju hela familjens tidtabeller. Inatt har jag först sprungit upp för att lägga in tutten i en gråtande mun med 15 minuters mellanrum kl 23-24. Tretiden blir det dags för nattmatning. Byter blöjor och och värmer mjölk som flickan snabbt får i sej och somnar sedan snällt igen. Nu har hunden vaknat och börjat skälla vid bakdörren. För att undvika att flickan vaknar till skällandet gäller det att snabbt få upp bakdörren så att hunden kan komma ut. Han tar lång tid på sej så jag hinner läsa lite i gårdagens olästa tidning medan jag från köksfönstret kan se hur hunden virvlar omkring för att hitta en lämplig plats för sina bestyr. Egentligen borde han ju inte släppas ut på natten, före bebin kom sov han ju hela natten. Han fyller 14 i slutet av januari och är nog stressad över den nya familjemedlemmen. Hunden har väldigt dålig hörsel som tur men han vaknar trots det då vi stiger upp med bebin. Sedan somnar vi alla om igen. Pappan skall på dagsskift så han stiger upp klockan fem. Tror att hunden inte vaknade till det? Men sextiden skall hunden igen ut, jag vaknar till hans skäll. Snabbt upp för att öppna dörren. Denhär gången är han snabbare. Vi somnar om och en snöig hund kryper in bredvid mej, som tur är min vetedyna lite varm ännu från kvällens mikrouppvärmning. Nästa gång vaknar jag klockan 9. Bebin sover sött så jag stiger hastigt upp för att hinna äta morgonmål och ha en liten egen kaffestund före bebin vaknar. Det positiva i den besvikelsen att amningen inte lyckas så bra är att flickan sover långa nattpass. Eller det tänker jag att är orsaken? Då man ger flaska så får hon ju i sej betydligt mer på en gång än från bröstet. Och därför är hon nöjd och mätt en längre tid? Just då kaffestunden är färdig vaknar hon. Blöjbyte + flaska + joller, skratt, sång.... Det blir dags att gå ut med hunden. Det är -13 grader så alla behöver paltas på ordentligt. Börjar med flickan, yllehalare, sockor, mössor, vantar, filtar... Hon blir rasande, hon hatar kommandomössan och att vara påpaltad. Får henne lugn i famnen, lägger henne i vagnkoppan och hon börjar gallskrika pånytt. Får gunga koppan och samtidigt krångla vinterkläderna på mej själv, efter ca 20 minuter somnar hon. Hunden skulle ut på bakgården där emellan så hon vaknade till hans skäll vid bakdörren. Sedan klär jag på hunden. Han har haft problem med frusna tassar då det är kallt så bebin har lånat två par av sina yllesockor till honom. Han tycker inte om att de kläs på så han hjälper inte till med det, men han drar inte av dem. Efter att manteln också är påklädd får jag ut vagn och hund, sedan koppan i vagnen och vi kommer iväg. Det blir problem då hunden skall uträtta sina behov, han sätter sej i en snödriva och allt fastnar i baken, sedan virvlar han olyckligt omkring, sockorna lossnar och han får kallt om fötterna. Vi får snabbt vända hemmåt igen och raka vägen till duschen. Jag lyckas få honom ren i baken och bebin hålls sovande trots att hunden skäller då duschandet inte är populärt. Nu börjar det vara eftermiddag och jag får snabbt i mej lite mat förrän bebin vaknar. Hon är som tur glad och nöjd så hinner städa undan morgonens och dagens disk och tuttflaskor etc i köket. Blöjbyte och matning + lekstund med flickan, hunden får kvällsmat och jag byter sängkläder, får på ett tvättmaskin och lägger täcken och dynor ut för att vädras. Sedan skriver jag ett mail till banken då jag inte lyckats bebins konto på min nätbank. Sen försöker jag förstå hur reseersättningen skall fyllas i på Kelas sidor. Efter våren blev det 15 resor till Kvinnokliniken. Förstår inte och orkar inte fortsätta efter en timmes försök. Argh! Nästa vecka då pappan ledig går jag till Kela och fixar det.  Redan för en tid sedan började jag fixa på denhär bloggen och nu skriver jag mitt första inlägg. Och nu vaknade bebisen så avslutar här för idag (O: